Vem vill läsa mitt manus?

En av de bästa sakerna med att ha skrivarvänner och/eller pluggkompisar är att man får läsa andras ofärdiga manus. Att läsa andras manus är att lära sig om brister man själv har. Varför fungerar inte texten här? Det är ju samma problem som i min! Att komma med förslag på lösningar i andras manus är ett sätt att tillsammans brainstorma sig vidare i processen. Sen är det ju så klart fantastiskt att få läsa färdiga, briljanta manus. Det var i ett sådant ögonblick, när jag läste ett riktigt bra manus för en komediserie, som jag bestämde mig för att söka till Alma manusutbildning.

Just nu under utbildningen håller vi på med feedback och den kreativa processen. Vi ska bland annat läsa och analysera ett långfilmsmanus skrivet av Moa Gammel (och Karolina Ramqvist). Manuset är en modernisering av Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud och Moa var en av föreläsarna under Stockholmsveckan. Att lära sig analysera andras manus är en viktig bit, precis som att kunna ta emot feedback och göra något av den.

Själv är jag mitt i processen med novellfilmen vi ska skriva under den här terminen. Då och då (eller, ehe hela tiden när jag inte skriver) halkar självförtroendet ner i källaren. HUR ska jag lyckas göra det här bättre och utan att skriva folk på näsan? Är karaktärerna för endimensionella? Behöver det vara roligare? Och jag är evigt tacksam till dem som läser. Tack!

Ett roligt blogginlägg om hur man tar emot feedback hittade jag hos The Tiny Protagonist, en blogg som utbildningsledare Sara Broos just tipsat om. Kul att INGEN VILL LÄSA DITT MANUS. Haha, nä det är en ynnest när någon gör det (och inte får betalt). Och det är enda vägen för att utvecklas som författare.

 Utanför Folkbaren där vi hade manusgenomgångar och fick feedback under Stockholmsveckan.

Utanför Folkbaren där vi hade manusgenomgångar och fick feedback under Stockholmsveckan.