Våga fastän man inte vågar

”Du har ju inte kommit nån vart alls.” 

En snäsig replik i en pjäs jag skrev när jag var ung. Alltså förra gången jag skrev, för tjugo år sen. Då fanns det inga hinder, bara möjligheter. Vi hade inget att förlora, jag och mina kompisar från skolan som spelade teater ihop. Då kunde man komma nästan hur långt som helst bara man vågade. Jag fick ett stipendium från Folkteatern, vi ordnade sponsorer och sålde in vår idé till en krögare på Marstrand. Sen spelade vi teater en hel sommar. Mina vänner var stjärnorna på scen. Jag skrev, regisserade, skötte ljuset och en hel del av marknadsföringen. Kanske inte så konstigt att copywriteryrket passade mig? Pr-skapande event har blivit en av mina specialiteter. Men trots min tidigare erfarenhet är jag väldigt osäker nu. Tänk om jag inte kommer nån vart alls?

Att börja om när man är 40+ som jag nyligen gjort, sätta sig på skolbänken igen och försöka slå sig fram i en bransch där konkurrensen är stenhård är förstås inte riktigt klokt. Vilken sansad människa med fast jobb och betald semester skulle göra det? Är det värt allt slit, alla tusentals timmar som krävs för att bli habil i hantverket? För tänk om jag inte kommer nån vart alls?

Jag vet inte vad som händer när den här utbildningen är slut. Jag bara vet att jag skulle ångra mig om jag inte tog den här chansen. För mitt i allt slit är det suveränt kul att lära sig skriva dramatik. Precis som i mitt jobb som copywriter intervjuar jag människor, gör research och spanar efter trender. Insamlingsfasen är bland det roligaste jag vet, det påminner om etnologi och journalistik. Sen försöker jag lista ut varför vi människor gör som vi gör och vad som påverkar oss.

Några som påverkar mig mycket är mina vänner. De som alltid tror på mig, som stöttar mig varje vecka i ur och skur och tycker till om mina idéer. Vännerna som en gång i tiden tyckte att det var en lysande idé att sätta upp en pjäs på Marstrand. Och som verkar vara helt säkra på att jag kommer att komma någon vart. Tack Pirayaklubben, livet vore oändligt mycket fattigare utan er.

Vill du få nästa inlägg i din feed? Följ gärna mig på min firmasida på facebook.

 Backstage med Pirayaklubben sommaren 1994. Toaletten skulle också upp på scen.

Backstage med Pirayaklubben sommaren 1994. Toaletten skulle också upp på scen.