Dokumentärer just nu

Har kommit in i ett dokumentärrejs och kan inte sluta titta! Har fastnat för ett antal dokumentärer om utanförskap, och vill tipsa om några som ligger ute just nu:

1. Paris Is Burning

En vän till mig (som inte drar sig för att klä upp sig i strutbehå eller fjädrar) berättade om dokumentären som handlar om dragqueens i New York under 80-talet. Om att vinna och överleva. Det är en kultrulle som finns att se på Netflix just nu. Missa inte den!

2. Strike a pose: Madonnas dansare

Efter att ha sett Paris Is Burning är det lätt att fastna för filmen som handlar om Madonnas dansare. De som var med under Blond Ambition Tour 1990. En skandalomsusad turné som till och med kom till Göteborg. Vi får möta dansarna 25 år senare, bara det är kul för oss som var fans då det begav sig. Strike a pose handlar om modet att vara sig själv. Den handlar också om HIV, narkotikamissbruk och framgångens baksida. Och om vad filmen Truth or Dare, som gjordes i samband med turnén, betytt för dansarna och publiken.

3. Andra sidan Henrik Berggren

Det här kanske inte är en dokumentär, men känns definitivt som en. Reportaget handlar om artisten Henriks Berggrens liv i och utanför rampljuset under drygt tjugo år. Den handlar om ett liv som kantats av missbruk och sjukdom, både psykisk och fysisk. Från en dekadent säng i en studentlägenhet till en intervju i en sjuksäng - om än i ett hotellrum. Henrik Berggren låter vid 42 som pappa till sina fans och han varnar försiktigt för att knarka och dricka för mycket. Intervjun med Henrik Berggren känns dokumentär eftersom han är äkta och alltid vågat visa upp sig i sin eleganta trasighet. Ett av de finaste pr-utskick jag sett är brevet där han berättar om sig själv inför den nya skivan. Hyll! 

Jag kommer fortsätta mitt dokumentärrejs. Tipsa gärna om det är något jag ska se!

  Bonustips!  Kan inte låta bli att tänka på reportaget om  Quentin Crisp  när jag kollat på Andra sidan Henrik Berggren. Quentin Crisp hade också stil, var sig själv och vägrade att städa.

Bonustips! Kan inte låta bli att tänka på reportaget om Quentin Crisp när jag kollat på Andra sidan Henrik Berggren. Quentin Crisp hade också stil, var sig själv och vägrade att städa.