Idéer

En jäkla bra bokidé

Äntligen har jag kommit till mitten av mitt manus! Och det beror på att jag skriver som en iller. Händer inget oväntat borde första versionen av min idé ”Kämpa tjejer!” vara klar i december. Då sätter jag, som det heter i skrivarkretsar, punkt.

Visst har du hört någon säga ”jag har en så jäkla bra idé till en bok”? Kanske har du själv snackat om en bokidé? Eller så tillhör du smygarna, de som inte säger ett knyst. Det vore inte konstigt eftersom var tredje svensk drömmer om att skriva en bok.

Som 20-åring snackade jag om mina bokidéer. En vän från teatergruppen jag var med i då påminde mig nyligen. Han kom till och med ihåg titlarna: "En löskokt manet" och "En topz till frukost". Yes, jag var en big time snackare!

Jag hade tre romaner i huvudet, men självförtroendet höll inte och bubblan sprack. Jag slutade skriva någonstans mitt i första manuset. Sen skrev jag inte alls under tjugo år.

När jag började skriva igen som 40-åring var jag definitivt en smygare. Hade lärt mig av skammen att inte lyckas sätta punkt. Men så vann jag en pitchtävling och fick en oväntad möjlighet att förverkliga författardrömmen. Det gick inte att smyga längre, jag blev en snackare igen. 

Nu jobbar jag stenhårt för att få idén ur mitt huvud och in i ett dokument. Synopsis, outline och karaktärsbeskrivningar är klara. Pilotavsnittet är testlyssnat och godkänt av redaktionen på Storytel. Nu är det ”bara” att skriva. Och jag är halvvägs!

I säsongspremiären av Babel  berättar Paul Auster att senaste romanen ”4 3 2 1” är skriven i ett snabbt tempo. Författaren trodde att det skulle ta mer än fem år att skriva boken, men det tog ”bara” tre och ett halvt år. Och det är nog därför så få, som har bra bokidéer, förverkligar dem. Det tar tid och kräver disciplin för att slutföra ett så omfattade projekt. 

Alla kan ha en idé till en bok. Men det är rätt få som skriver en. Grattis till dig som lyckas sätta punkt!

Ps. Ont om tid och vill sätta punkt redan efter en dag? Testa att skriva en chattberättelse! Förra veckan släppte Storytel nya supersnabba berättelser i appen Stories by Storytel. Appen är gratis och där kan du bland annat läsa min chattdebut ”Sent Ute”.

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!

Debut i miniformat! 

Debut i miniformat! 

Vad händer efter Girls?

Åh! Har precis sett det allra sista avsnittet av Girls. Utan att spoila för någon, den slutade så bra! Det var ett äkta indie-slut. Helt motsatt Sex And The Citys konventionella slut, serien som Girls jämfördes med då den börjades sändas för sex år sen. Fint att även få se specialavsnittet ”Final Chapter: A Good-Bye To Girls” som handlar mycket om karaktärerna och deras utveckling i serien.

Långfilmsdelen på Alma manusutbildning har precis börjat och jag funderar på vad jag vill skriva om. Vi kommer att hålla på och utveckla fram till och med december. Men redan i juni ska vi presentera våra idéer för en av de mäktiga långfilmskonsulenterna på Filminstitutet och få feedback. 

Jag vill gärna skriva om kvinnor och tiden runt 30. Alltså ungefär där serien Girls precis har slutat. Min inspiration är favoritfilmer som Last Days of Disco skriven av Whit Stillman (1998) och Bridesmaids skriven av Kirsten Wiig och Annie Mumolo (2011). Filmerna handlar om kvinnor som inte är de lyckade karriäristerna, som inte har kontakter, ett fint hem, är vrålsnygga eller har den perfekta pojkvännen. Ungefär som Girls.

Last Days of Disco och Bridesmaids handlar om vänskap. Om vänner som sviker och om vänner som finns där. Om avundsjuka och dåligt självförtroende. Och så handlar det om att resa sig ur askan. När du fått könssjukdomar, förlorat jobbet, gjort bort dig inför alla du känner och måste flytta hem till mamma.

Filmerna ger hopp. Hur jävligt det än är kan du komma ut på andra sidan. Och under tiden kan du skratta åt det. Jag älskar de här filmerna! För de handlar om de största rädslorna jag hade som ung. Att inte bli älskad, inte ha schysta vänner och inte få ett jobb.

De rädslorna kan vara en karaktärs drivkraft, eller hur?

Lena Dunhams karaktär Hannah Horvath, rösten av en generation. 

Lena Dunhams karaktär Hannah Horvath, rösten av en generation. 

Ich bin ein Berliner

Jag har haft en suverän vecka i Berlin, först med Alma manusutbildning som höll till i Zentropas lägenhet i Kreuzberg, och sen en helg som turist tillsammans med min man. Vi firade 10 år sen vår första resa och den gick just till Berlin. Mycket har förändrats under det senaste decenniet. Där jag då fyndade second hand ligger i dag nyrenoverade hus utan spår av graffiti. Mitte har helt klart blivit en flottare stadsdel.

Erik och jag firade med middag på Pauly Saal som fått en stjärna i Guide Michelin och badade i poolen på taket till Soho House Berlin där vi bodde. Rekommenderar varmt dessa ställen till alla som har möjlighet och något att fira! Restaurangen Pauly Saal var tidigare en judisk flickskola och hotellet ett varuhus före första världskriget. Byggnader med både grymma och vackra minnen i väggarna.

Det är fint att se hur Berlin reser sig ur askan. Kontrasten mellan det punkiga (t ex madrasser som politiska plakat på gatan) och de äldre byggnaderna tycker jag om. Nästa gång jag kommer till Berlin vill jag gärna gå en guidad arkitekturvandring och besöka Sammlung Boros, en privat konstsamling spektakulärt placerad i en bunker från andra världskriget.

Hur var då pluggveckan med Alma? Intensiv! Måste tipsa om ett par ställen i Kreuzberg där vi åt god mat: middag på Kimchi Princess nära Görlitzer U-Banhof och utomhuslunch på Bastard som ligger på Reichenberger Strasse. Vi hade även en lektion ute i solen på Edelweiss i Görlitzer Park, ett ställe med mycket avspänd atmosfär.

Under veckan fick möta flera gästföreläsare och handledare. Dramaturgen Kirsten Bonnén Rask hade en hel dags workshop om karaktärsutveckling. Manusförfattaren och regissören Maria von Heland gick igenom våra tv-serieidéer och manus.

Ronnie Sandahl kavlade upp ärmarna på skjortan och visade sina arbetsskadade skrivarmar. Han berättade hur han satsat enormt mycket tid för att bli manusförfattare och jobbat helt utan ersättning för att få till sin första långfilm Svenskjävel.

Tuva Novotny berättade hur hon skrev sitt första manus kvällstid vid sidan om småbarn, regi- och skådespelarjobb. Det kostar att satsa på sin dröm att bli författare, men dessa stjärnor har lyckats förverkliga den. Jag tar med mig mycket från Berlin. Framför allt: din röst duger.

Om du vill ha nästa inlägg i din feed, följ min firmasida på Facebook.

Föreläsning i Zentropas lägenhet i Kreuzberg. 

Föreläsning i Zentropas lägenhet i Kreuzberg. 

En bit tak i receptionen på Soho House Berlin.

En bit tak i receptionen på Soho House Berlin.

5 trappor upp till föreläsningen varje dag! Pust och stånk.

5 trappor upp till föreläsningen varje dag! Pust och stånk.

Tuva Novotny var en av våra gästföreläsare under veckan i Berlin.

Tuva Novotny var en av våra gästföreläsare under veckan i Berlin.

Och så en "på väg hem genom Berlin i natten"-selfie på den här blivande författaren.

Och så en "på väg hem genom Berlin i natten"-selfie på den här blivande författaren.

5 saker att lära sig av SKAM

1. Prata med målgruppen

Manusförfattaren Julie Andem har gjort djupintervjuer med norska ungdomar och det verkar ha lönat sig. Den norska webbserien SKAM är en enorm tittarsuccé. För mig med en bakgrund som copywriter är det självklart att prata med målgruppen, inte minst när jag jobbat med kampanjer riktade mot unga vuxna. Jag tänker att de flesta som gör research måste ju prata med någon – varför inte med målgruppen? Det kan absolut ge input till riktig bra berättelser.

2. Använd inte pekpinnar

Moraliska frågor ska helst skildras utan pekpinnar, annars kommer du snabbt stöta bort den du vill kommunicera med. Var autentisk och bli trovärdig. En bra serie handlar alltid om moral enligt manusförfattaren John Yorke. Och det gör verkligen SKAM! 

3. Kommunicera där målgruppen befinner sig

SKAM har framgångsrikt kommunicerat via Instagram, Snapchat och Facebook. Sociala medier som är självklara för unga vuxna och där de spenderar mycket tid. SKAM bygger på ett samspel med publiken. 

4. En bra historia är tid- och ålderslös

SKAM har många fans. Tittarskaran sträcker sig upp i åldrar långt över den tänkta tonårspubliken. Jag tror att det beror delvis på avsaknaden av föräldrar i serien. Det är lätt att identifiera sig med karaktärerna i serien eftersom de har ett eget universum och att de skildras på sina egna villkor, inte som någons barn i första hand. Just eftersom serien är serverad utan pekpinnar blir den trovärdig, även för en äldre publik. Säsong 2 sägs vara inspirerad av Jane Austens tvåhundra år gamla roman Stolthet och fördom, ett bevis för att en bra historia (med ett feministiskt budskap) dessutom tål att upprepas? 

5. Skapa en värld som målgruppen vill lajva i

Det lekfulla med serie är att få stanna kvar och kanske till och med lajva en annan värld. Det är därför fansen inreder sina flickrum som Nooras rum, skapar moodboards av hennes stil på Pinterest och målar munnen röd. Det finns något att uppleva! Och det finns något att prata om. Till exempel när fansen börjar göra egna test av typen ”Vem är du i SKAM?” Det är riktigt lyckad kommunikation.

SKAM på Instagram, bild lånad från Pinterest. Älskar att de har selfiepinne!

SKAM på Instagram, bild lånad från Pinterest. Älskar att de har selfiepinne!

Samlar du också på papper?

Ja, jag erkänner. Jag är en hoarder. Om ni minns Carrie Bradshaws vägg med tidsskriftsamlare, exakt sån är jag. Har mycket svårt att slänga intressanta artiklar och magasin - som jag ska läsa sen eller läsa igen. Det vansinniga är att jag haft nytta av mina sparade helgbilagor från början av 2000-talet. (Nu får jag skamsköljningar över hela kroppen av detta erkännande. Hurv!)

Som student på 90-talet tillbringade jag gärna tid i ålderdomliga artikelarkiv. Sen kom tjänsten artikelsök via webben. Jag tjatade till mig ett sånt abonnemang på reklambyrån där jag jobbade. Det var nog bara jag som använde "verktyget" (internet-lingo från den tiden). Men vem har inte blivit galen av att spara ner pdf:er som ska läsas eller av att bokmärka saker man tycker är intressant? Det gick möjligen i internets barndom, men inte längre.

Så kom Pinterest. Som jag älskat Pinterest! Möjligheten att spara inspirerande bilder på nätet och inte i bokhyllor på dyra innerstadskvadratmeter. Halleluja! Minst lika revolutionerande som Spotify eller Netflix. Ajöss travar med fysiska magasin och bokmärkeslistor på datorn långa som toapappersrullar. Det enda som är knepigt är att spara artiklar, det gör sig ofta inte så bra utan vettiga bilder. Så fick jag tipset om... tam, tam, tam: Instapaper. Du samlar helt enkelt alla artiklar du vill läsa på ett snyggt sätt i ett digitalt arkiv. Sjukt bra!

Bonustips för heavy hoarders: plåta av det du tvekar kring att återvinna och spara bilden i molnet. Funkar på allt - från älskade gamla magasin till bröllopsklänningen!

Det som inte går till återvinningen kan man vika...  väldigt hett 2013 . 

Det som inte går till återvinningen kan man vika... väldigt hett 2013

Nu blir det drama

Som många andra under julhelgerna har jag bingetittat på den hyllade webbserien SKAM. Nu har vi ännu en långhelg framför oss och då vill jag kolla in lågbudgetserien Horace and Pete. Det passar bra eftersom det ingår i utbildningen att titta på och analysera dramaserier. Alltså, hur bra startar inte 2017? Det här är så kul!

Jag har även köpt kurslitteraturen Writing the TV Drama series 3rd Edition: How to succeed as a Professional Writer in TV av Pamela Douglas. Ja, lyckas vill man ju! Och så har jag lånat en drös med böcker på biblioteket. Det är research inför min dramaserieidé. Titlar som Tio tankar om arbete av Bodil Jönsson och Wellnessyndromet av Carl Cederström och André Spicer. Koka ihop dessa och ni har en idé!

Men vilken dramaserie ska jag välja att analysera? SKAMSilicon Valley, Divorce, Younger eller Stranger Things

En snösmocka är också en typ av drama.

En snösmocka är också en typ av drama.

En kulturkonsuments bekännelser

Vad är det som ger mig som copywriter och manusförfattare inspiration? Det är sällan reklam. Det är sällan film.

Faktum är att jag sett rätt få filmer och serier de senaste åren. Jag är ingen bingetittare, jag väljer noga vad jag lägger tiden på. Låter det knasigt? Äsch, jag är ju mamma till två knattar och har tills för ett par månader sen jobbat heltid. Då hinner man inte allt. Jag hinner inte allt nu heller.

Jag tror att alla kreatörer och konstnärer har sin metod. Min är att sno åt mig sådant jag inte kan motstå när det dyker upp. Läste att författarparet Kepler såg en film om dagen för att få inspiration. Jag gör tvärt om. Jag läser två timmar om dagen. Manus, facklitteratur, artiklar och blogginlägg. Och sen tittar jag (om jag inte hunnit somna) på serier som Silicon Valley, Stranger Things, Girls, Downton Abbey, Solsidan, Boy Machine och The Night Manager. Filmer som jag inte kunnat låta bli att se på bio senaste året: SvenskjävelLove & Friendship och Bridget Jones's Baby.

Mina "guilty pleasures" är serien Younger, feel-good-romaner och SvDs A Perfect Guide med utskällda Min helg-reportagen. För var lär man sig om vad folk vill skylta med och vad som är status just nu om inte i sådana reportage?

Till det kommer lyssnande. Jag älskar Stil i P1 och blir starstruck när jag ser programledaren Susanne Ljung på stan. Stil i P1 är min källa till allt. Avsnitt som djupdyker i kultfilmen Thelma & Louise, stilguider, Winona Ryders comeback, fenomen som "Spornomannen" och nu senast skilsmässor som trendar i populärkulturen (bl a serien Divorce) - jag älskar det! 

Och så går jag enstaka gånger på teater, föredrag och utställningar. Rekommenderar varmt Liv Strömquist Tänker på dig som fortfarande ges på Dramaten!

 

Hann se  konstnären Alexander Talléns  fina utställning på Stene Projects i helgen. Suverän kulturkonsumtion!

Hann se konstnären Alexander Talléns fina utställning på Stene Projects i helgen. Suverän kulturkonsumtion!