Långfilm

Solsidan goes Torekov

Alla som drömmer om att bli författare har sina favoriter och förebilder. Min skrivlärare Sören Bondeson sa att du ska inspireras av de bästa. Min tolkning var Gustave Flaubert, Jane Austen och Margaret Atwood.

Skulle jag översätta detta till film- och tv-serieförfattare blir det gärna komiker. Under utbildningen har många proffs sagt att komedi är det absolut svåraste att skriva. Jävra skit att jag älskar filmer som This is 40, Bridesmaids och Last Days of Disco. Eller serier som GIRLS, Younger och Silicon Valley.

När Solsidan kom 2010 blev jag ett fan. Det roligaste jag sett på svensk tv! Serien påverkade mig enormt i valet att söka till Alma manusutbildning. Men att komedi är det absolut svåraste att skriva hade jag förstås ingen koll på...

Och idag är det galapremiär på långfilmen Solsidan! Jag har fått möjlighet att se en förhandsvisning och är grymt peppad. Inte bara för att jag är ett stort fan, utan också för att den utspelar sig i Torekov där jag spenderat sisådär 40 somrar.

Är du nyfiken på skapandet av Solsidan? Läs denna artikel i SVD Perfect Guide.

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!

Foto i toppen: Linnea Rheborg

Skrivtips: minnesvärda scener

Ett enkelt och effektivt tips jag snappat upp under manusutbildningen är att tänka ”minnesvärda scener”. En tv-serie mår bra av att ha ett par riktigt minnesvärda scener per säsong. Det går förstås även att applicera på en långfilm, roman eller ljudbokserie.

Så vad är en minnesvärd scen?

Det är gärna något dramatiskt och/eller en livsavgörande händelse. Eller något komiskt. Gärna något som du aldrig tidigare sett förut. Jag tror att få glömmer scener som den fejkade orgasmen på kaféet i komedin När Harry mötte Sally eller slutet av klassikern Thelma & Louise när de åker ut över stupet.

Själv skriver jag komedi just nu. Vad är en minnesvärd komisk scen i min smak? Spoiler alert! Scenen i Bridesmaids när en hel möhippa drabbas av något oväntat inne i en exklusiv brudklänningsbutik och Melissa McCarthys karaktär Megan skriker: "Look away!

Testa att analysera din favoritbok/film/serie för att få en känsla för vad som är minnesvärda scener. Varför är de minnesvärda? Vad händer i scenen? Vad har hänt precis före scenen och vad händer efter?

Nu har jag nämnt filmer som exempel ovan, men det går utmärkt att analysera en bok som till exempel Björnstad av Fredrik Backman och hitta flera minnesvärda scener.

Efter analysen. Fundera! Vilka minnesvärda scener vill jag lägga till i mitt manus? Det ger energi i skrivandet! Testa och utmana dig själv i idéprocessen.

En svensk komediserie som jag tycker mycket om är Boy Machine från 2015. Inte minst scenen när Peder inser vad som är meningen med livet: 


Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed! 

Bilden i toppen är från den minnesvärda scenen i Bridesmaids, lånad från Universal Pictures.

Lärarnas filmpremiärer

Har fått en del frågor om Alma manusutbildning som jag går just nu, kul! Kommer berätta mer om min upplevelse i ett inlägg längre fram. Först filmtips! Under utbildningen träffar vi en hel del manusförfattare. Några är handledare, lärare IRL och på distans, medan andra gästspelar med en föreläsning eller två. Nu i september har tre av våra lärare och gästföreläsare premiär på sina filmer:

EUPHORIA

Lisa Langseths film Euphoria, med Alicia Vikander och Eva Green i huvudrollerna, är ett systerdrama som berör assisterat självmord. Filmen har världspremiär och tävlar just nu i en prestigefylld kategori i Toronto International Film Festival men har Sverigepremiär först i början av nästa år. Jag tyckte mycket om Lisa Langseths debutfilm Till det som är vackert (2010) om en ung kvinna som vill in i konstvärlden och hennes möte med den omtalade kulturmannen, en dirigent med Pierre Bourdieu i bokhyllan. Lyssna på Lisa Langseths sommarprat om du vill veta mer om denna kompromisslösa manusförfattare och regissör som nu slår igenom internationellt. (Bilden ovan, foto: Jürgen Olczyk)

BORG 

Förra veckan hade omtalade filmen Borg premiär. (Inte en slump att Björn Borgs klädstil på 70-talet hyllades i internationell press eller att han återförenades med ex-frun Mariana – vilket pr-maskineri!) Vi fick läsa manuset av Ronnie Sandahl under Almas vecka i Berlin och det är verkligen fint. Shia LeBeuf som spelar McEnroe kallade det poesi under pressträffen på TIFF. Ronnie Sandahl är journalisten och krönikören i Aftonbladet som sadlade om till manusförfattare och debuterade med långfilmen Svenskjävel 2015. En disciplinerad man som fått tennisarmar efter sina långa skrivpass på det hemliga kontoret i Malmö. ”Testa att skriva manusen mer litterärt”, sa Ronnie Sandahl till oss. Ett enkelt och inspirerande tips jag tar med mig för framtiden. 

MÄRTA PROPPMÄTT

Den animerade kortfilmen om den hungriga guldfisken Märta Proppmätt med manus av Petra Revenue har premiär den 22:e september. Vi fick se skisser för ett år sen under första studieveckan på Alma Löv Museum. Jag minns ett ostron som var kul och det borde vara första gången en transsexuell karaktär får plats i en svensk barnfilm? Petra Revenue är huvudlärare på Alma manusutbildning och även handledare för flera av oss i klassen. En av mina största teaterupplevelser i tonåren var när jag såg Petra Revenues pjäs Saliga Äro i Renströmska badhuset med min gymnasieklass. Tiden är rund. Ser mycket fram emot att se den här filmen med mina barn!

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!

Ulla-Olle Ostron och Sony Snigel ur filmen  Märta Proppmätt.  

Ulla-Olle Ostron och Sony Snigel ur filmen Märta Proppmätt. 

Konst om konstvärlden

Som student vid en konstnärlig utbildning har jag haft huvudet fullt av konst under det senaste året. Det började med en djupdykning under första studieveckan, en slags omtumlande rites de passage, på Alma Löv Museum i Östra Ämtervik. På bilden ovan står jag på detta konstmuseum och presenterar mig själv och mina konstnärsdrömmar. Svettigt!

Vi pluggade mitt bland Lars Brunströms kopulerande kaniner, en dansande figur bland dockskåpsmöbler i en magisk installation av Sonja Nilsson och Max Streichers sovande jättar. Och backstage hemma hos familjen Broos där avgjutningar av konstnären Lars Lerins huvud vistades inför ett vernissage.

Jag ser fram emot en sista termin vid Alma manusutbildning i höst. Och så ser jag fram emot veckans släpp av konst om konstvärlden:

Långfilm! Svensk biopremiär av Ruben Östlunds omtalade The Square som utspelas i Stockholm. En satir om konstvärlden som har tilldelats Guldpalmen i Cannes, filmvärldens finaste pris. Delar av den svenska konstnärseliten är statister och några har roller. Galleristen Marina Schiptjenko spelar museichef och även konstkritikern Clemens Poellinger har en roll. Han skriver i SvD hur Ruben Östlund arbetat med konsteliten eftersom de, på kortare tid än vad en skådespelare kan repetera in, kan gestalta sig själva. Åratal av bekräftelse i konstvärlden skapar en typ av människa. Ruben Östlund har även castat en reklambyrå-AD för att gestalta en cynisk pr-strateg. I egenskap av copywriter på byrå har jag gjort en kortfilm tillsammans med Ruben Östlund. Jag hoppas att även reklambranschen (som alltid lånar av konsten) blir rejält häcklad.

Roman! Jag vill också läsa skådespelaren Evin Ahmads debutroman En dag ska jag bygga ett slott av pengar. Den handlar om att komma från förorten till Stockholms dramatiska högskola på Vallhallavägen. Om att bli konstnär i privilegierade rum där sociala koder och klass har betydelse. Om jag hade haft möjlighet hade jag gärna köpt biljett till någon av Evin Ahmads fyra fester med film, boksläpp och gäster på Folkteatern i Göteborg. Som blivande debutant är jag djupt impad av arrangemanget. Hallå, vilken releasefest!

Tv-serie! Och så vill jag inte missa veckans avsnitt av tv-serien Younger. En komedi skapad av Darren Star och som utspelas på ett bokförlag i New York. Serien handlar om den fyrtioåriga ensamstående mamman Liza Miller som inte får något jobb förrän hon ljuger och säger att hon är tjugosex. Flera av birollerna är fantastiska. Till exempel Liza Millers vän och hyresvärd Maggie Amato, en konstnär som verkar ha haft sin storhetstid. I femte avsnittet i säsong 4 åker Maggie på en riktig blåsning av en yngre up and coming konstnär med ett enormt kapital. Både kulturellt och ekonomiskt. Maggies hämnd är suverän och hamnar förstås i tidningen. Heja Maggie!

Följ mig på Facebook om du vill ha nästa inlägg i din feed!

Vad är väl en vernissage på slottet?

Jag hade lyckan att bli bjuden till Skokloster slott och vernissage för sommarens utställning Jane Austens värld, som pågår till och med 1 oktober 2017. Det bjöds på afternoon tea och invigning av brittiske ambassadören Mr David Cairns och Birgitta Berglund, lektor i engelsk litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Mina förväntningar var skyhöga. 

Att titta på filmkostymer kan vara nog så spännande, men jag vill allra helst åt kontexten. Den bjöds först av Annika Williams, producent för utställningen. Hon berättade att rummen i slottets privata gästrumsvåning, som annars är stängd för besökare, förvandlats till de olika privata rum som en kvinna i Jane Austens värld levde i. En kvinna på 1700-talet fick inte ta plats i de offentliga rummen, vilket även gör utställningen spännande ur ett feministiskt perspektiv, utan fick nöja sig med sällskapsliv i form av visiter och baler. Vi får följa livet från visit till bal och bröllop. För så slutar Jane Austens romaner, med bröllop. Och där ligger också konflikterna. Hur skulle en kvinna utan egna pengar kunna gifta sig av kärlek?

Lektor Birgitta Berglund berättade om Jane Austen som författare. Hur romanen för 200 år sedan var illa sedd och hur kvinnor fick skriva anonymt "By a lady" för att undvika skandal. Birgitta Berglund pratade om unga tonårstjejers låga status, då som idag. Hur Jane Austen ansågs av många skriva för vardagligt och utan händelser. Men i hennes storhet ligger konflikterna i det sociala spelet och förmågan att läsa av det. Att Jane Austen bara var 17 år när hon började skriva var nytt för mig. Och jag tänker på Julie Andem som skrivit Skam just för 17-åriga tjejer och säsong 2 som har referenser till Stolthet och fördom.  

Min favoritmanusförfattare och regissör är Whit Stillman och hans stora förebild är just Jane Austen. Hans filmer Last Days of Disco (1998) och den Oscarsnominerade debuten Metropolitan (1990) handlar om sociala spel i slutna salonger. Om discoelitens klubbar och överklassens debutantsäsong på Manhattan. Förra året kom så Love & Friendship (2016) med Kate Beckinsale och Chloë Sevigny (stjärnorna som även spelade i Last Days of Disco) baserad på kortromanen Lady Susan av Jane Austen.

Kate Beckinsale har också spelat i tv-filmatiseringen av Emma (1996) vars kostym nu finns att se i utställningen på Skokloster slott. Även Hugh Grants välbekanta kostym från Förnuft och känsla (1995), Colin Firths berömda kläder som Mr Darcy (hej Bridget Jones!) i tv-serien (1995) och Kiera Knightlys kostym från filmen Stolthet och fördom (2005). Bland andra! Sist men inte minst finns ett rum för lajv i utställningen. Här kan vuxna prova kläder och ta porträtt för att fylla Instagram med något kul. 

Så. Vad är väl en vernissage på slottet? Den kan vara trist och tråkig och... och... alldeles, alldeles underbar!

Bonustips för barnfamiljer: Slottet har ett fint lekrum med ett fantastiskt dockskåp, slottskök, utklädningskläder, bibliotek och pyssel.

Bildspelet: 1. Edward Ferrars gröna yllerock (Hugh Grant). 2. Emmas mörkröda sammetsjacka (Kate Beckinsale). 3. Nattdräkter i regencystil. 4. Emmas persikofärgade balklänning (Romola Garai). 5. Elizabet Bennets cremefärgade brudklänning (Jennifer Ehle) och Mr Darcys mörkblå yllejackett (Colin Firth). 6. Utklädningsrummet för vuxna!

Förväntansfull Jane Austen-fan som skrev sin första novell som 17-åring.

Tiden är rund. Och knapp!

Tiden är knapp. Förskolan har stängt i flera dagar och det passar riktigt dåligt just nu. Skrivandet är all over the place! Förutom att skriva och intervjua manusförfattare inför ett skolprojekt, gör jag research. Jag gör djupintervjuer med journaliststudenter vid JMK i Stockholm. De är alla runt 20 och har just varit på praktik eller ska ut på långpraktik. Jag antecknar så att fingrarna kroknar och de delar generöst med sig. Om drömmar, plugg och praktikerfarenheter. Jag påminns om hur det var när jag själv var ung. Eller som en säger idag: jag relaterar.

Efter studenten 1993 började jag praktisera på Teater Trixter i Göteborg där Petra Revenue var (och fortfarande är) dramatiker och regissör. Jag kände till henne sedan tidigare då hon skrivit och satt upp pjäsen ”Saligo äro". En föreställning om en senil dam och hennes stora kärlek. Jag har fortfarande kvar en handskriven monolog ur Saliga Äro, eftersom jag tyckte att den var så vansinnigt bra. 

24 år senare är Petra Revenue min handledare under skrivandet av långfilmsmanus vid Alma Manusutbildning. Jag känner mig en smula religiös över att våra vägar har korsats igen. Tiden är rund. Petra Revenue är klok som en bok och en stjärna på att läsa sina elevers stolpiga synopsis och manus och hitta kärnan i dem. En lärare som har förmåga att peppa att skriva om och skriva bättre. Tiden är rund och jag är sjukt glad att jag får vara med om detta. Men knatter, knatter, knapp. Nu kroknar fingrarna visst helt.   

Antecknar som en gam. Har fått "skrivfinger." Foto: Henrik Berglund. 

Antecknar som en gam. Har fått "skrivfinger." Foto: Henrik Berglund. 

Vad händer efter Girls?

Åh! Har precis sett det allra sista avsnittet av Girls. Utan att spoila för någon, den slutade så bra! Det var ett äkta indie-slut. Helt motsatt Sex And The Citys konventionella slut, serien som Girls jämfördes med då den börjades sändas för sex år sen. Fint att även få se specialavsnittet ”Final Chapter: A Good-Bye To Girls” som handlar mycket om karaktärerna och deras utveckling i serien.

Långfilmsdelen på Alma manusutbildning har precis börjat och jag funderar på vad jag vill skriva om. Vi kommer att hålla på och utveckla fram till och med december. Men redan i juni ska vi presentera våra idéer för en av de mäktiga långfilmskonsulenterna på Filminstitutet och få feedback. 

Jag vill gärna skriva om kvinnor och tiden runt 30. Alltså ungefär där serien Girls precis har slutat. Min inspiration är favoritfilmer som Last Days of Disco skriven av Whit Stillman (1998) och Bridesmaids skriven av Kirsten Wiig och Annie Mumolo (2011). Filmerna handlar om kvinnor som inte är de lyckade karriäristerna, som inte har kontakter, ett fint hem, är vrålsnygga eller har den perfekta pojkvännen. Ungefär som Girls.

Last Days of Disco och Bridesmaids handlar om vänskap. Om vänner som sviker och om vänner som finns där. Om avundsjuka och dåligt självförtroende. Och så handlar det om att resa sig ur askan. När du fått könssjukdomar, förlorat jobbet, gjort bort dig inför alla du känner och måste flytta hem till mamma.

Filmerna ger hopp. Hur jävligt det än är kan du komma ut på andra sidan. Och under tiden kan du skratta åt det. Jag älskar de här filmerna! För de handlar om de största rädslorna jag hade som ung. Att inte bli älskad, inte ha schysta vänner och inte få ett jobb.

De rädslorna kan vara en karaktärs drivkraft, eller hur?

Lena Dunhams karaktär Hannah Horvath, rösten av en generation. 

Lena Dunhams karaktär Hannah Horvath, rösten av en generation. 

Äta eller ätas i Göteborg

Förra veckan var det både filmfestival och manusutbildning i Göteborg. Missade den omskrivna kannibalfilmen Raw, men såg isländska Heartstone, en Brokeback Mountain för unga vuxna. Men mest av allt såg jag Göteborg. Och åt. Dock inte människokött.

Jag som är uppvuxen i staden såg hur gamla paradgator gått i graven och nya uppstått. Tredje Långgatan har blivit med flera trevliga restauranger, kaféer och ett kulturcentrum där festivalen bjöd på öppna seminarier.  Vi i klassen minglade med FilmCloudKafé Magasinet första kvällen och där passade jag även på att äta mysig frukost med en kompis. En annan kväll åt vi middag på Made In China på samma gata, en restaurang mörk som en Rembrandt-tavla.

På Rosenlundsgatan hängde vi i Kultur i Västs lokaler och hade föreläsningar med manusförfattarna Malin Nevander och Åsa Lantz. Den forna horgatan har rustats upp och partybåten i kanalen verkar ha sjunkit för gott. Även här har trevliga restauranger flyttat in jämte Feskekörka. Jag testade bland annat Barabicu. Och ett stenkast därifrån, på Pustervik, föreläste manusförfattaren och dramaturgen Soni Jörgensen om karaktärers vilja och behov.  

En dag tog vi båten till Hisingen och hälsade på hos SVT Drama och Gothenburg Studios. Vi fick bland andra träffa manusförfattaren och tidigare Alma-studenten Jessika Janckert, som skrivit ungdomsserien #hashtag, inspirerad av Instagramupploppen i Göteborg 2012. Hon berättade om arbetet med serien och om att orka hålla kvar i ett projekt i uppåt fem år. Att skriva manus innebär ofta långa processer och projekt som aldrig blir av. Alltså, ett riktigt hårt arbete.

Kannibalskräckfilmen Raw, skriven och regisserad av Julia Ducournau, fick tydligen publiken både att svimma och kräkas i biosalongen i Göteborg. Att äta eller ätas, det är frågan? 

Den här modellen hos  Emma & Malena  på Vallgatan heter förstås Håkan.

Den här modellen hos Emma & Malena på Vallgatan heter förstås Håkan.

Årets julfilm

En helt egen genre: julfilmen! Här kommer några gamla favoriter och årets bubblare. Men först favoriterna:

Ett päron till farsa firar jul från sent 80-tal. En film för hela familjen, min generations "Sune"-filmer.

Love Actually Klassisk romantisk komedi skriven och regisserad av legenden Richard Curtis.

Musse Piggs julsaga. Dickens klassiker i tecknad Disney-variant från 1983.

Och så årets bubblare: Office Christmas Party! Premiär idag med T.J Miller (som också spelar Erlich Bachman i Silicon Valley) i rollen som festlig bror till Jennifer Aniston. Julfest på jobbet - kan det bli ett bättre tema?

Om det vore öppet skulle man  ta in här  över jul och bara kolla film!

Om det vore öppet skulle man ta in här över jul och bara kolla film!