drömmar

Fyrtioårskrisen revisited

När jag fyllde 40 firade jag med partaj i en lokal med svartklubbskänsla à la Göteborg för länge sen. Jag bjöd på bubbel och prinsesstårtor som såg ut som smileys. Gul och svart marsipan. En blinkning mot mina första tonår (jag älskade smiley-märken och acid house) men också ett leende mot framtiden.

Ett par månader senare hade livet tagit en rejält oväntad vändning. Min utstakade karriär var inte längre utstakad, inget blev som jag hade trott. I den vevan skrev jag en sorts bucket list med några helt vansinniga och omöjliga mål. Mest på skoj, men med tiden blev det allvar.

När jag fyllde 44 för några veckor sen tänkte jag på listan. Med ett stort jävra leende och glädjetårar som sprutade insåg jag att flera av de där vansinniga målen var uppfyllda. Så om du står i en återvändsgränd, är mitt i en kris. Skriv en egen alldeles vansinnig lista! För vad är det värsta som kan hända?

Att du har dina drömmar kvar.

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!


Bilden ovan: En detalj från ett konstverk skapat av Alexander Tallén. Tips! Utställningen "Att söka efter något annat" pågår till den 11 februari 2018 på Thielska galleriet i Stockholm.

Har du flow är du nära sanningen

Tvivlar och känner panik inför mitt skrivande. Kan inte låta bli, mitt upp i alltihop, att läsa en självhjälpsbok. Boken är nyutkomna ”Hitta din sanna story”. Författaren Katrin Sandberg beskriver hur du ska gå tillväga för att vaska fram ditt innersta jag. Där du kan känna dig stolt och trygg.

Det gör du genom att titta tillbaka i ditt liv och minnas när du kände flow. Alltså tillfällen när allt gick lätt och du njöt av livet. Flöt i tid och rum. Utan att missta dem för tillfällen då du fått bekräftelse, när någon annan sagt att du är bra.

När jag tänker tillbaka på mitt liv fastnar jag vid ögonblicken då jag skrivit. Det kanske inte är så konstigt. Jag har sagt upp mig från jobbet för att satsa på det egna skrivandet under 1,5 år. En tid som snart är slut. Det är upp till bevis och jag ska leverera. Medan paniken växer försöker jag minnas hur det en gång var.

Jag sitter på golvet i ett svart rum. Jag ser ingenting, men jag vet att det sitter en publik en bit bort. Ett klot av ljus. Strålkastarna är riktade mot mig. Jag läser sakta en text. Det är en monolog som jag skrivit själv. Jag riktar orden ut i tomma luften. Jag kan vartenda ett av dem. Jag stakar mig inte. Jag är ett med mina ord. Jag har flow.

Efteråt tackar juryn mig. Jag är 19 år och har precis sökt in till Scenskolan.

Behöver jag skriva att jag inte kom in? Jag var ändå nöjd för jag hade känt flow. Mina förberedelser inför provet handlade mest om att skriva en text som jag ville framföra. Jag njöt av att okända människor lyssnade på mina ord. Och jag var så stolt över texten att jag skickade den vidare. Det blev en monolog för radion. Inläst av en riktig skådespelare.

Om du är det minsta som jag och råkar hamna på Scenskolan så vet du nu varför. Din inre sanning är att du älskar att hitta på historier och förmedla dem. Det är ditt flow. Din sanna story. Oavsett om du får bekräftelse eller ej!

Ps. Jag gillar fortfarande att stå inför publik och föreläser gärna. Vid ett sånt flow-tillfälle mötte jag min man för första gången. Men det är en annan story. ;-)

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!


Bilden ovan. Jag är 19 år och vi i teatergruppen Pirayaklubben fotograferas inför premiären på pjäsen PRINCE å prinsessor. Kostym å allt!

 

Jag kan skriva, jag är inte rädd

Redan innan jag lärde mig alfabetet ville jag bli författare. Som 17-åring skrev jag en novell, uppmuntrad av min lärare i svenska på Göteborgs Högre Samskola. Ett par år senare skickade jag in den till Vecko-Revyns stora novellpristävling. Och jag vann! 

Sen gjorde jag det sämsta valet någonsin. Jag trodde inte på mig själv tillräckligt mycket för att fortsätta drömma om att bli författare. Efter ett par år slutade jag helt att skriva dikter och noveller. Trots att en förläggare i juryn ringt blev det aldrig en roman.

Jag ville ändå skriva. Så jag sökte och kom in på journalistutbildningen i Göteborg. Direkt efter det copylinjen på Berghs i Stockholm. Copylinjen var och är en drömutbildning. Fast jag var rädd att inte få jobb, att inte duga. Självkänslan var på avgrundslåg nivå. Det räckte inte att jag fick jobb innan utbildningen var klar.

Mina tjugo år i reklambranschen har varit fyllda av kreativa utmaningar. Jag har gjort mitt bästa. Jobbat som en gam. Snuddat vid den berömda väggen. Jag är tacksam för allt jag har fått vara med om. Spelat in reklamfilm i London strax före IT-bubblan och bott på mytomspunna The Groucho Club. Jobbat med några av Sveriges (världens!) bästa regissörer, fotografer och konstnärer. Myntat uttrycket Knark är bajs. Jag har till och med hälsat på Kanye West - under arbetstid!

Samtidigt har det skavt. Värst var tillfället när en vän från tonåren, en mycket framgångsrik konstnär som vågat gå sin egen väg, frågade hur det gick med skrivandet. Ingen hade frågat på flera år. Men vännen kom ihåg mina drömmar och uppmuntrade mig att börja skriva igen. Det var så fint och det gjorde så ont. Jag vågade inte. Hellre hyfsad copywriter än misslyckad författare.

Så gick det några år till och jag fyllde 40. Då fick jag den finaste present jag någonsin fått. En skrivarkurs! Min man Erik visste att det skavde. Trots att jag aldrig pratade om det. Och när dörren till det andra skrivandet öppnades igen efter tjugo år gick den inte att stänga. Sedan dess har jag skrivit så fort det funnits tid. Skrivit så mycket att jag till och med sagt upp mig från jobbet. Nu är jag manusförfattarstudent på heltid och lever på CSN.

Jag har börjat en ny resa. Eller snarare fortsatt där jag hoppade av – i ren och skär skräck. Nu är jag Stig-Helmer från Sällskapsresan. Han som botade sin flygrädsla med en kurs och positiva affirmationer. Nu ska jag också ut och flyga. Jag kan skriva, jag är inte rädd.

Tjugofyra år efter första vinsten har jag vunnit ännu en skrivtävling. Tidningen Skrivas och Storytels stora ljudbokstävling. Ändå vågade jag inte riktigt tro när förläggaren på Storytel berättade att redaktionen skrattat högt åt min pilot. Jag var tvungen att dubbelkolla att de verkligen menade det och att det betydde att det skulle bli en hel serie.

Jag kommer att debutera som författare med Kämpa tjejer! en Storytel Original ljudbokserie våren 2018. Jag är sjukt stolt och glad. Det vore fantastiskt roligt om du vill lyssna på boken när den är klar!

Jag kan skriva, jag är inte rädd.

Här kan du läsa den vinnande pitchen till Kämpa tjejer!

Vill du ha nästa inlägg i din feed? Följ min författarsida på Facebook.

1993 tog jag studenten, praktiserade på Teater Trixter och vann Vecko-Revyns stora novellpristävling.

1993 tog jag studenten, praktiserade på Teater Trixter och vann Vecko-Revyns stora novellpristävling.

2017 vann jag Storytels och tidningen Skrivas stora  ljudbokstävling . Min andra chans!

2017 vann jag Storytels och tidningen Skrivas stora ljudbokstävling. Min andra chans!