Inspiration

Spaning: 80-talet

Just nu sveper en kulturell våg med viffar av 80-tal in över oss. I mode, konst och litteratur. Kreatörer och konstnärer inspireras och lånar av ett svunnet decennium. Till exempel: 

1. Tv-serien Stranger Things. Vem har missat helgens Netflixpremiär av säsong två? Skräck med suverän dekor och kostym i 80-talstappning. Det bästa populärkulturen kan bjuda på i samband med Halloween! Säsong 2 visar referenser både till 1984 års kultrulle Ghostbusters och kalla kriget. Och så Winona Ryder och barnen som är grymma skådisar. I säsong två lider Will Buyers av posttraumatiskt stressyndrom efter att ha blivit fångad i "the upside down" och bearbetar traumat.

2. 80-talet har varit en av de stora influenserna i modet under senaste året. Den här veckan släpps H&M:s designarbete med Erdem och i fokus är dubbelknäppta kavajer och rutiga rockar, plus tidstypiskt strassblingbling att hänga i öronen. Baz Luhrmann har regisserat reklamfilmen.

80-talsinspirerat mode från  Erdem x H&M .

80-talsinspirerat mode från Erdem x H&M.

3. Ljudboken Kamrat .357 av Henrik Wennesund. En fiktiv berättelse om mordet på statsminister Olof Palme 1986. I början av nästa år kommer den ut i som tryckt bok på Modernista förlag. En historia som passar alla som är nyfikna på hur det kunde ha gått till när Sverige förlorade sin statsminister och kopplat till tiden vi lever i nu. Boken är första delen i en serie om tre.

Kamrat .357 om 80-talets Sverige och Palmemordet.

Kamrat .357 om 80-talets Sverige och Palmemordet.

Många av mina personliga 80-talsminnen är förknippade med att ta del av världsnyheter och populärkultur via tv. Jag glömmer aldrig lördagsmorgonen när jag väckte mina föräldrar om just Palmemordet efter att ha sett nyheten på tv. 

Under mina tidiga tonår började jag uppleva populärkultur "på riktigt". Jag såg världsstjärnor som Michael Jackson (Bad-turnén) och George Michael (Faith-turnén) live 1988. George Michael var världens största artist det året. Skulle jag skriva om 80-talet är det slutet av decenniet som intresserar mig mest. Då brittiska "entreprenörer" ordnade Sveriges första warehouse party i en nedlagd flyghangar i förorten där jag växte upp. Musik och mode betydde allt för mig i tidiga tonåren.

Jag minns fortfarande vad jag hade på mig när jag såg George Michael och stod längst fram vid scenen i Scandinavium 14 år gammal. Skotskrutig hemmasydd kjol, svart polo med axelvaddar och ballerinaskor med stålhättor. Stålhättorna var en tribute till artistens egen stil (kolla videon nedan). Och rutigt var stort 1988 precis som nu 30 år senare.

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!

Bad regisserades av Martin Scorsese och var 18 minuter lång. En världsnyhet på den tiden. Det här är korta versionen. Minns hur min jazzdansgrupp (!) uppträdde med den här på Lussediscot i skolan. OMG!

Har du flow är du nära sanningen

Tvivlar och känner panik inför mitt skrivande. Kan inte låta bli, mitt upp i alltihop, att läsa en självhjälpsbok. Boken är nyutkomna ”Hitta din sanna story”. Författaren Katrin Sandberg beskriver hur du ska gå tillväga för att vaska fram ditt innersta jag. Där du kan känna dig stolt och trygg.

Det gör du genom att titta tillbaka i ditt liv och minnas när du kände flow. Alltså tillfällen när allt gick lätt och du njöt av livet. Flöt i tid och rum. Utan att missta dem för tillfällen då du fått bekräftelse, när någon annan sagt att du är bra.

När jag tänker tillbaka på mitt liv fastnar jag vid ögonblicken då jag skrivit. Det kanske inte är så konstigt. Jag har sagt upp mig från jobbet för att satsa på det egna skrivandet under 1,5 år. En tid som snart är slut. Det är upp till bevis och jag ska leverera. Medan paniken växer försöker jag minnas hur det en gång var.

Jag sitter på golvet i ett svart rum. Jag ser ingenting, men jag vet att det sitter en publik en bit bort. Ett klot av ljus. Strålkastarna är riktade mot mig. Jag läser sakta en text. Det är en monolog som jag skrivit själv. Jag riktar orden ut i tomma luften. Jag kan vartenda ett av dem. Jag stakar mig inte. Jag är ett med mina ord. Jag har flow.

Efteråt tackar juryn mig. Jag är 19 år och har precis sökt in till Scenskolan.

Behöver jag skriva att jag inte kom in? Jag var ändå nöjd för jag hade känt flow. Mina förberedelser inför provet handlade mest om att skriva en text som jag ville framföra. Jag njöt av att okända människor lyssnade på mina ord. Och jag var så stolt över texten att jag skickade den vidare. Det blev en monolog för radion. Inläst av en riktig skådespelare.

Om du är det minsta som jag och råkar hamna på Scenskolan så vet du nu varför. Din inre sanning är att du älskar att hitta på historier och förmedla dem. Det är ditt flow. Din sanna story. Oavsett om du får bekräftelse eller ej!

Ps. Jag gillar fortfarande att stå inför publik och föreläser gärna. Vid ett sånt flow-tillfälle mötte jag min man för första gången. Men det är en annan story. ;-)

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!


Bilden ovan. Jag är 19 år och vi i teatergruppen Pirayaklubben fotograferas inför premiären på pjäsen PRINCE å prinsessor. Kostym å allt!

 

Hämnden är ljuv (och skönhetsoperationer)

Efter tre veckor av lata dagar (nåja, de blir väl inte så lata med små barn) satt jag i vår hyrda stuga och kunde inte låta bli att skriva. Det blev en miniberättelse om att vilja ge igen när kärleken är obesvarad. Från ingenstans kom den!

En av de mest inspirerande böckerna jag läst på temat hämnd är klassikern ”En hondjävuls liv och lustar" av den kontroversiella och ombytliga Fay Weldon. Jag dras till satir. Fay Weldon har tydligen en bakgrund som copywriter med refuserade budskap som "Vodka gets you drunker quicker". Det visste jag inte förrän nu. 

Romanen blev en miniserie och ”The Life and Loves of a She-Devil” är ett av mina starkaste tv- minnen från 80-talet. OMG! Jag var bara 12 år och satt som förhäxad framför vad mina föräldrar kallade dumburken.

Protagonisten Ruth genomgår en fullständig förvandling för att hämnas sin make som är otrogen med den tjusiga författarinnan Mary Fischer. Då var skönhetsoperationer en nyhet bland kreti och pleti. Under 80-talet skapades en helt ny massmarknad för bland annat silikonbröst, något som tidigare bara varit tillgängligt för Hollywoodstjärnor och Dolly Parton. Jag minns en tant som stolt solade topless (med folie!) på en klippa vid viken där jag badade som barn med mina kompisar. Vi var oerhört fascinerade av förvandlingen!

Förvandlingar hänger ofta ihop med en förlorad kärlek. När folk blir lämnade börjar de ”investera” i sig själva, ta hand om sig själva. Gärna för att visa den som övergivit dem vilket misstag de just begått.

Även den världsberömda konstnären Marina Abramovic' har tagit hand om sig själv. I slutet av 80-talet (samtidigt som En hondjävuls liv och lustar blev en Hollywoodrulle med Roseanne Barr och Meryl Streep) lämnades hon av sin älskare och medarbetare Ulay. Han hade gjort en yngre kvinna gravid. I en intervju från 2012 i The New York Times Magazine med titeln ”The Devil in Marina Abromovic” sa hon:

”… I was desperate. I felt fat, ugly and unwanted, and this made a huge difference in my life. Why not use technology if you can, if it can build your spirit?”

Det påminner mig om Fay Weldons fiktion. Den barnsliga, maffiga hämnden. En vilja att imponera på... män? Att skapa en kropp som tvingar till sig blickar.

Under mina lediga veckor såg jag utställningen ”Marina Abramovic' - The Cleaner” på Louisiana, museet för modern konst i Danmark. En fascinerande utställning jag verkligen kan rekommendera. Jag fastnade vid de nutida bilderna av konstnären. Ansiktet ser så slätt ut. Är det en del av hennes privata städprojekt – att städa ansiktet från rynkor? Är det ännu en sorts hämnd som får henne att må bättre?

Marina Abramovic' säger i en annan intervju, att vid 70 års ålder (hisnande att hon är lika gammal som min mamma) har hon aldrig mått bättre. Att hon lever ensam och gör vad hon vill.

Det kanske är den ultimata hämnden? Att leva det liv man vill leva.

Följ gärna min författarsida på Facebook för att få nästa inlägg i din feed!

PS. Det finns  en scen i Sex and the City  som är inspirerad av Marina Abramovic' och hennes performance. Bara en sån sak!

PS. Det finns en scen i Sex and the City som är inspirerad av Marina Abramovic' och hennes performance. Bara en sån sak!

Vad är väl en vernissage på slottet?

Jag hade lyckan att bli bjuden till Skokloster slott och vernissage för sommarens utställning Jane Austens värld, som pågår till och med 1 oktober 2017. Det bjöds på afternoon tea och invigning av brittiske ambassadören Mr David Cairns och Birgitta Berglund, lektor i engelsk litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Mina förväntningar var skyhöga. 

Att titta på filmkostymer kan vara nog så spännande, men jag vill allra helst åt kontexten. Den bjöds först av Annika Williams, producent för utställningen. Hon berättade att rummen i slottets privata gästrumsvåning, som annars är stängd för besökare, förvandlats till de olika privata rum som en kvinna i Jane Austens värld levde i. En kvinna på 1700-talet fick inte ta plats i de offentliga rummen, vilket även gör utställningen spännande ur ett feministiskt perspektiv, utan fick nöja sig med sällskapsliv i form av visiter och baler. Vi får följa livet från visit till bal och bröllop. För så slutar Jane Austens romaner, med bröllop. Och där ligger också konflikterna. Hur skulle en kvinna utan egna pengar kunna gifta sig av kärlek?

Lektor Birgitta Berglund berättade om Jane Austen som författare. Hur romanen för 200 år sedan var illa sedd och hur kvinnor fick skriva anonymt "By a lady" för att undvika skandal. Birgitta Berglund pratade om unga tonårstjejers låga status, då som idag. Hur Jane Austen ansågs av många skriva för vardagligt och utan händelser. Men i hennes storhet ligger konflikterna i det sociala spelet och förmågan att läsa av det. Att Jane Austen bara var 17 år när hon började skriva var nytt för mig. Och jag tänker på Julie Andem som skrivit Skam just för 17-åriga tjejer och säsong 2 som har referenser till Stolthet och fördom.  

Min favoritmanusförfattare och regissör är Whit Stillman och hans stora förebild är just Jane Austen. Hans filmer Last Days of Disco (1998) och den Oscarsnominerade debuten Metropolitan (1990) handlar om sociala spel i slutna salonger. Om discoelitens klubbar och överklassens debutantsäsong på Manhattan. Förra året kom så Love & Friendship (2016) med Kate Beckinsale och Chloë Sevigny (stjärnorna som även spelade i Last Days of Disco) baserad på kortromanen Lady Susan av Jane Austen.

Kate Beckinsale har också spelat i tv-filmatiseringen av Emma (1996) vars kostym nu finns att se i utställningen på Skokloster slott. Även Hugh Grants välbekanta kostym från Förnuft och känsla (1995), Colin Firths berömda kläder som Mr Darcy (hej Bridget Jones!) i tv-serien (1995) och Kiera Knightlys kostym från filmen Stolthet och fördom (2005). Bland andra! Sist men inte minst finns ett rum för lajv i utställningen. Här kan vuxna prova kläder och ta porträtt för att fylla Instagram med något kul. 

Så. Vad är väl en vernissage på slottet? Den kan vara trist och tråkig och... och... alldeles, alldeles underbar!

Bonustips för barnfamiljer: Slottet har ett fint lekrum med ett fantastiskt dockskåp, slottskök, utklädningskläder, bibliotek och pyssel.

Bildspelet: 1. Edward Ferrars gröna yllerock (Hugh Grant). 2. Emmas mörkröda sammetsjacka (Kate Beckinsale). 3. Nattdräkter i regencystil. 4. Emmas persikofärgade balklänning (Romola Garai). 5. Elizabet Bennets cremefärgade brudklänning (Jennifer Ehle) och Mr Darcys mörkblå yllejackett (Colin Firth). 6. Utklädningsrummet för vuxna!

Förväntansfull Jane Austen-fan som skrev sin första novell som 17-åring.

3 lyssnartips till dig som skriver

Det bästa med att hänga tvätt, laga mat eller åka kollektivt är att lyssna! På böcker eller podd. Här kommer 3 poddtips till dig som har skrivardrömmar:

Debutera eller dö! Roligt om processen där många med skrivardrömmar befinner sig: tiden före bokkontraktet. Hur går du vidare efter att ha skrivit på en roman i flera år och sen blir refuserad? Pepp, depp och kul med Nina De Geer och Johanna Devaliant om kampen för att någon gång bli utgiven.

Framgångar och motgångar Intervjuer och karriärtips från människor i film- och tvbranschen med manusförfattaren Johanna Ginstmark. Det är hyfsat svårt att hitta intervjuer med svenska manusförfattare och producenter så den här podden är ett riktigt guldkorn!

Författarpodden Karriär- och skrivartips för alla som vill ta sig igenom nålsögat och bli utgivna. Om bokbranschen och hur den fungerar för den som har skrivardrömmar av författarna Agnes Hellström och Frida Skybäck.

Om du vill ha nästa inlägg i din feed, följ min firmasida på Facebook!

Sitta och skriva på ett kafé . Det är att leva författardrömmen! :) Foto: Henrik Berglund

Sitta och skriva på ett kafé . Det är att leva författardrömmen! :) Foto: Henrik Berglund

Äta eller ätas i Göteborg

Förra veckan var det både filmfestival och manusutbildning i Göteborg. Missade den omskrivna kannibalfilmen Raw, men såg isländska Heartstone, en Brokeback Mountain för unga vuxna. Men mest av allt såg jag Göteborg. Och åt. Dock inte människokött.

Jag som är uppvuxen i staden såg hur gamla paradgator gått i graven och nya uppstått. Tredje Långgatan har blivit med flera trevliga restauranger, kaféer och ett kulturcentrum där festivalen bjöd på öppna seminarier.  Vi i klassen minglade med FilmCloudKafé Magasinet första kvällen och där passade jag även på att äta mysig frukost med en kompis. En annan kväll åt vi middag på Made In China på samma gata, en restaurang mörk som en Rembrandt-tavla.

På Rosenlundsgatan hängde vi i Kultur i Västs lokaler och hade föreläsningar med manusförfattarna Malin Nevander och Åsa Lantz. Den forna horgatan har rustats upp och partybåten i kanalen verkar ha sjunkit för gott. Även här har trevliga restauranger flyttat in jämte Feskekörka. Jag testade bland annat Barabicu. Och ett stenkast därifrån, på Pustervik, föreläste manusförfattaren och dramaturgen Soni Jörgensen om karaktärers vilja och behov.  

En dag tog vi båten till Hisingen och hälsade på hos SVT Drama och Gothenburg Studios. Vi fick bland andra träffa manusförfattaren och tidigare Alma-studenten Jessika Janckert, som skrivit ungdomsserien #hashtag, inspirerad av Instagramupploppen i Göteborg 2012. Hon berättade om arbetet med serien och om att orka hålla kvar i ett projekt i uppåt fem år. Att skriva manus innebär ofta långa processer och projekt som aldrig blir av. Alltså, ett riktigt hårt arbete.

Kannibalskräckfilmen Raw, skriven och regisserad av Julia Ducournau, fick tydligen publiken både att svimma och kräkas i biosalongen i Göteborg. Att äta eller ätas, det är frågan? 

Den här modellen hos  Emma & Malena  på Vallgatan heter förstås Håkan.

Den här modellen hos Emma & Malena på Vallgatan heter förstås Håkan.

5 saker att lära sig av SKAM

1. Prata med målgruppen

Manusförfattaren Julie Andem har gjort djupintervjuer med norska ungdomar och det verkar ha lönat sig. Den norska webbserien SKAM är en enorm tittarsuccé. För mig med en bakgrund som copywriter är det självklart att prata med målgruppen, inte minst när jag jobbat med kampanjer riktade mot unga vuxna. Jag tänker att de flesta som gör research måste ju prata med någon – varför inte med målgruppen? Det kan absolut ge input till riktig bra berättelser.

2. Använd inte pekpinnar

Moraliska frågor ska helst skildras utan pekpinnar, annars kommer du snabbt stöta bort den du vill kommunicera med. Var autentisk och bli trovärdig. En bra serie handlar alltid om moral enligt manusförfattaren John Yorke. Och det gör verkligen SKAM! 

3. Kommunicera där målgruppen befinner sig

SKAM har framgångsrikt kommunicerat via Instagram, Snapchat och Facebook. Sociala medier som är självklara för unga vuxna och där de spenderar mycket tid. SKAM bygger på ett samspel med publiken. 

4. En bra historia är tid- och ålderslös

SKAM har många fans. Tittarskaran sträcker sig upp i åldrar långt över den tänkta tonårspubliken. Jag tror att det beror delvis på avsaknaden av föräldrar i serien. Det är lätt att identifiera sig med karaktärerna i serien eftersom de har ett eget universum och att de skildras på sina egna villkor, inte som någons barn i första hand. Just eftersom serien är serverad utan pekpinnar blir den trovärdig, även för en äldre publik. Säsong 2 sägs vara inspirerad av Jane Austens tvåhundra år gamla roman Stolthet och fördom, ett bevis för att en bra historia (med ett feministiskt budskap) dessutom tål att upprepas? 

5. Skapa en värld som målgruppen vill lajva i

Det lekfulla med serie är att få stanna kvar och kanske till och med lajva en annan värld. Det är därför fansen inreder sina flickrum som Nooras rum, skapar moodboards av hennes stil på Pinterest och målar munnen röd. Det finns något att uppleva! Och det finns något att prata om. Till exempel när fansen börjar göra egna test av typen ”Vem är du i SKAM?” Det är riktigt lyckad kommunikation.

SKAM på Instagram, bild lånad från Pinterest. Älskar att de har selfiepinne!

SKAM på Instagram, bild lånad från Pinterest. Älskar att de har selfiepinne!

Samlar du också på papper?

Ja, jag erkänner. Jag är en hoarder. Om ni minns Carrie Bradshaws vägg med tidsskriftsamlare, exakt sån är jag. Har mycket svårt att slänga intressanta artiklar och magasin - som jag ska läsa sen eller läsa igen. Det vansinniga är att jag haft nytta av mina sparade helgbilagor från början av 2000-talet. (Nu får jag skamsköljningar över hela kroppen av detta erkännande. Hurv!)

Som student på 90-talet tillbringade jag gärna tid i ålderdomliga artikelarkiv. Sen kom tjänsten artikelsök via webben. Jag tjatade till mig ett sånt abonnemang på reklambyrån där jag jobbade. Det var nog bara jag som använde "verktyget" (internet-lingo från den tiden). Men vem har inte blivit galen av att spara ner pdf:er som ska läsas eller av att bokmärka saker man tycker är intressant? Det gick möjligen i internets barndom, men inte längre.

Så kom Pinterest. Som jag älskat Pinterest! Möjligheten att spara inspirerande bilder på nätet och inte i bokhyllor på dyra innerstadskvadratmeter. Halleluja! Minst lika revolutionerande som Spotify eller Netflix. Ajöss travar med fysiska magasin och bokmärkeslistor på datorn långa som toapappersrullar. Det enda som är knepigt är att spara artiklar, det gör sig ofta inte så bra utan vettiga bilder. Så fick jag tipset om... tam, tam, tam: Instapaper. Du samlar helt enkelt alla artiklar du vill läsa på ett snyggt sätt i ett digitalt arkiv. Sjukt bra!

Bonustips för heavy hoarders: plåta av det du tvekar kring att återvinna och spara bilden i molnet. Funkar på allt - från älskade gamla magasin till bröllopsklänningen!

Det som inte går till återvinningen kan man vika...  väldigt hett 2013 . 

Det som inte går till återvinningen kan man vika... väldigt hett 2013

En kulturkonsuments bekännelser

Vad är det som ger mig som copywriter och manusförfattare inspiration? Det är sällan reklam. Det är sällan film.

Faktum är att jag sett rätt få filmer och serier de senaste åren. Jag är ingen bingetittare, jag väljer noga vad jag lägger tiden på. Låter det knasigt? Äsch, jag är ju mamma till två knattar och har tills för ett par månader sen jobbat heltid. Då hinner man inte allt. Jag hinner inte allt nu heller.

Jag tror att alla kreatörer och konstnärer har sin metod. Min är att sno åt mig sådant jag inte kan motstå när det dyker upp. Läste att författarparet Kepler såg en film om dagen för att få inspiration. Jag gör tvärt om. Jag läser två timmar om dagen. Manus, facklitteratur, artiklar och blogginlägg. Och sen tittar jag (om jag inte hunnit somna) på serier som Silicon Valley, Stranger Things, Girls, Downton Abbey, Solsidan, Boy Machine och The Night Manager. Filmer som jag inte kunnat låta bli att se på bio senaste året: SvenskjävelLove & Friendship och Bridget Jones's Baby.

Mina "guilty pleasures" är serien Younger, feel-good-romaner och SvDs A Perfect Guide med utskällda Min helg-reportagen. För var lär man sig om vad folk vill skylta med och vad som är status just nu om inte i sådana reportage?

Till det kommer lyssnande. Jag älskar Stil i P1 och blir starstruck när jag ser programledaren Susanne Ljung på stan. Stil i P1 är min källa till allt. Avsnitt som djupdyker i kultfilmen Thelma & Louise, stilguider, Winona Ryders comeback, fenomen som "Spornomannen" och nu senast skilsmässor som trendar i populärkulturen (bl a serien Divorce) - jag älskar det! 

Och så går jag enstaka gånger på teater, föredrag och utställningar. Rekommenderar varmt Liv Strömquist Tänker på dig som fortfarande ges på Dramaten!

 

Hann se  konstnären Alexander Talléns  fina utställning på Stene Projects i helgen. Suverän kulturkonsumtion!

Hann se konstnären Alexander Talléns fina utställning på Stene Projects i helgen. Suverän kulturkonsumtion!