Konst

Konst om konstvärlden

Som student vid en konstnärlig utbildning har jag haft huvudet fullt av konst under det senaste året. Det började med en djupdykning under första studieveckan, en slags omtumlande rites de passage, på Alma Löv Museum i Östra Ämtervik. På bilden ovan står jag på detta konstmuseum och presenterar mig själv och mina konstnärsdrömmar. Svettigt!

Vi pluggade mitt bland Lars Brunströms kopulerande kaniner, en dansande figur bland dockskåpsmöbler i en magisk installation av Sonja Nilsson och Max Streichers sovande jättar. Och backstage hemma hos familjen Broos där avgjutningar av konstnären Lars Lerins huvud vistades inför ett vernissage.

Jag ser fram emot en sista termin vid Alma manusutbildning i höst. Och så ser jag fram emot veckans släpp av konst om konstvärlden:

Långfilm! Svensk biopremiär av Ruben Östlunds omtalade The Square som utspelas i Stockholm. En satir om konstvärlden som har tilldelats Guldpalmen i Cannes, filmvärldens finaste pris. Delar av den svenska konstnärseliten är statister och några har roller. Galleristen Marina Schiptjenko spelar museichef och även konstkritikern Clemens Poellinger har en roll. Han skriver i SvD hur Ruben Östlund arbetat med konsteliten eftersom de, på kortare tid än vad en skådespelare kan repetera in, kan gestalta sig själva. Åratal av bekräftelse i konstvärlden skapar en typ av människa. Ruben Östlund har även castat en reklambyrå-AD för att gestalta en cynisk pr-strateg. I egenskap av copywriter på byrå har jag gjort en kortfilm tillsammans med Ruben Östlund. Jag hoppas att även reklambranschen (som alltid lånar av konsten) blir rejält häcklad.

Roman! Jag vill också läsa skådespelaren Evin Ahmads debutroman En dag ska jag bygga ett slott av pengar. Den handlar om att komma från förorten till Stockholms dramatiska högskola på Vallhallavägen. Om att bli konstnär i privilegierade rum där sociala koder och klass har betydelse. Om jag hade haft möjlighet hade jag gärna köpt biljett till någon av Evin Ahmads fyra fester med film, boksläpp och gäster på Folkteatern i Göteborg. Som blivande debutant är jag djupt impad av arrangemanget. Hallå, vilken releasefest!

Tv-serie! Och så vill jag inte missa veckans avsnitt av tv-serien Younger. En komedi skapad av Darren Star och som utspelas på ett bokförlag i New York. Serien handlar om den fyrtioåriga ensamstående mamman Liza Miller som inte får något jobb förrän hon ljuger och säger att hon är tjugosex. Flera av birollerna är fantastiska. Till exempel Liza Millers vän och hyresvärd Maggie Amato, en konstnär som verkar ha haft sin storhetstid. I femte avsnittet i säsong 4 åker Maggie på en riktig blåsning av en yngre up and coming konstnär med ett enormt kapital. Både kulturellt och ekonomiskt. Maggies hämnd är suverän och hamnar förstås i tidningen. Heja Maggie!

Följ mig på Facebook om du vill ha nästa inlägg i din feed!

Hämnden är ljuv (och skönhetsoperationer)

Efter tre veckor av lata dagar (nåja, de blir väl inte så lata med små barn) satt jag i vår hyrda stuga och kunde inte låta bli att skriva. Det blev en miniberättelse om att vilja ge igen när kärleken är obesvarad. Från ingenstans kom den!

En av de mest inspirerande böckerna jag läst på temat hämnd är klassikern ”En hondjävuls liv och lustar" av den kontroversiella och ombytliga Fay Weldon. Jag dras till satir. Fay Weldon har tydligen en bakgrund som copywriter med refuserade budskap som "Vodka gets you drunker quicker". Det visste jag inte förrän nu. 

Romanen blev en miniserie och ”The Life and Loves of a She-Devil” är ett av mina starkaste tv- minnen från 80-talet. OMG! Jag var bara 12 år och satt som förhäxad framför vad mina föräldrar kallade dumburken.

Protagonisten Ruth genomgår en fullständig förvandling för att hämnas sin make som är otrogen med den tjusiga författarinnan Mary Fischer. Då var skönhetsoperationer en nyhet bland kreti och pleti. Under 80-talet skapades en helt ny massmarknad för bland annat silikonbröst, något som tidigare bara varit tillgängligt för Hollywoodstjärnor och Dolly Parton. Jag minns en tant som stolt solade topless (med folie!) på en klippa vid viken där jag badade som barn med mina kompisar. Vi var oerhört fascinerade av förvandlingen!

Förvandlingar hänger ofta ihop med en förlorad kärlek. När folk blir lämnade börjar de ”investera” i sig själva, ta hand om sig själva. Gärna för att visa den som övergivit dem vilket misstag de just begått.

Även den världsberömda konstnären Marina Abramovic' har tagit hand om sig själv. I slutet av 80-talet (samtidigt som En hondjävuls liv och lustar blev en Hollywoodrulle med Roseanne Barr och Meryl Streep) lämnades hon av sin älskare och medarbetare Ulay. Han hade gjort en yngre kvinna gravid. I en intervju från 2012 i The New York Times Magazine med titeln ”The Devil in Marina Abromovic” sa hon:

”… I was desperate. I felt fat, ugly and unwanted, and this made a huge difference in my life. Why not use technology if you can, if it can build your spirit?”

Det påminner mig om Fay Weldons fiktion. Den barnsliga, maffiga hämnden. En vilja att imponera på... män? Att skapa en kropp som tvingar till sig blickar.

Under mina lediga veckor såg jag utställningen ”Marina Abramovic' - The Cleaner” på Louisiana, museet för modern konst i Danmark. En fascinerande utställning jag verkligen kan rekommendera. Jag fastnade vid de nutida bilderna av konstnären. Ansiktet ser så slätt ut. Är det en del av hennes privata städprojekt – att städa ansiktet från rynkor? Är det ännu en sorts hämnd som får henne att må bättre?

Marina Abramovic' säger i en annan intervju, att vid 70 års ålder (hisnande att hon är lika gammal som min mamma) har hon aldrig mått bättre. Att hon lever ensam och gör vad hon vill.

Det kanske är den ultimata hämnden? Att leva det liv man vill leva.

Följ gärna min författarsida på Facebook för att få nästa inlägg i din feed!

PS. Det finns  en scen i Sex and the City  som är inspirerad av Marina Abramovic' och hennes performance. Bara en sån sak!

PS. Det finns en scen i Sex and the City som är inspirerad av Marina Abramovic' och hennes performance. Bara en sån sak!

Ich bin ein Berliner

Jag har haft en suverän vecka i Berlin, först med Alma manusutbildning som höll till i Zentropas lägenhet i Kreuzberg, och sen en helg som turist tillsammans med min man. Vi firade 10 år sen vår första resa och den gick just till Berlin. Mycket har förändrats under det senaste decenniet. Där jag då fyndade second hand ligger i dag nyrenoverade hus utan spår av graffiti. Mitte har helt klart blivit en flottare stadsdel.

Erik och jag firade med middag på Pauly Saal som fått en stjärna i Guide Michelin och badade i poolen på taket till Soho House Berlin där vi bodde. Rekommenderar varmt dessa ställen till alla som har möjlighet och något att fira! Restaurangen Pauly Saal var tidigare en judisk flickskola och hotellet ett varuhus före första världskriget. Byggnader med både grymma och vackra minnen i väggarna.

Det är fint att se hur Berlin reser sig ur askan. Kontrasten mellan det punkiga (t ex madrasser som politiska plakat på gatan) och de äldre byggnaderna tycker jag om. Nästa gång jag kommer till Berlin vill jag gärna gå en guidad arkitekturvandring och besöka Sammlung Boros, en privat konstsamling spektakulärt placerad i en bunker från andra världskriget.

Hur var då pluggveckan med Alma? Intensiv! Måste tipsa om ett par ställen i Kreuzberg där vi åt god mat: middag på Kimchi Princess nära Görlitzer U-Banhof och utomhuslunch på Bastard som ligger på Reichenberger Strasse. Vi hade även en lektion ute i solen på Edelweiss i Görlitzer Park, ett ställe med mycket avspänd atmosfär.

Under veckan fick möta flera gästföreläsare och handledare. Dramaturgen Kirsten Bonnén Rask hade en hel dags workshop om karaktärsutveckling. Manusförfattaren och regissören Maria von Heland gick igenom våra tv-serieidéer och manus.

Ronnie Sandahl kavlade upp ärmarna på skjortan och visade sina arbetsskadade skrivarmar. Han berättade hur han satsat enormt mycket tid för att bli manusförfattare och jobbat helt utan ersättning för att få till sin första långfilm Svenskjävel.

Tuva Novotny berättade hur hon skrev sitt första manus kvällstid vid sidan om småbarn, regi- och skådespelarjobb. Det kostar att satsa på sin dröm att bli författare, men dessa stjärnor har lyckats förverkliga den. Jag tar med mig mycket från Berlin. Framför allt: din röst duger.

Om du vill ha nästa inlägg i din feed, följ min firmasida på Facebook.

Föreläsning i Zentropas lägenhet i Kreuzberg. 

Föreläsning i Zentropas lägenhet i Kreuzberg. 

En bit tak i receptionen på Soho House Berlin.

En bit tak i receptionen på Soho House Berlin.

5 trappor upp till föreläsningen varje dag! Pust och stånk.

5 trappor upp till föreläsningen varje dag! Pust och stånk.

Tuva Novotny var en av våra gästföreläsare under veckan i Berlin.

Tuva Novotny var en av våra gästföreläsare under veckan i Berlin.

Och så en "på väg hem genom Berlin i natten"-selfie på den här blivande författaren.

Och så en "på väg hem genom Berlin i natten"-selfie på den här blivande författaren.

En kulturkonsuments bekännelser

Vad är det som ger mig som copywriter och manusförfattare inspiration? Det är sällan reklam. Det är sällan film.

Faktum är att jag sett rätt få filmer och serier de senaste åren. Jag är ingen bingetittare, jag väljer noga vad jag lägger tiden på. Låter det knasigt? Äsch, jag är ju mamma till två knattar och har tills för ett par månader sen jobbat heltid. Då hinner man inte allt. Jag hinner inte allt nu heller.

Jag tror att alla kreatörer och konstnärer har sin metod. Min är att sno åt mig sådant jag inte kan motstå när det dyker upp. Läste att författarparet Kepler såg en film om dagen för att få inspiration. Jag gör tvärt om. Jag läser två timmar om dagen. Manus, facklitteratur, artiklar och blogginlägg. Och sen tittar jag (om jag inte hunnit somna) på serier som Silicon Valley, Stranger Things, Girls, Downton Abbey, Solsidan, Boy Machine och The Night Manager. Filmer som jag inte kunnat låta bli att se på bio senaste året: SvenskjävelLove & Friendship och Bridget Jones's Baby.

Mina "guilty pleasures" är serien Younger, feel-good-romaner och SvDs A Perfect Guide med utskällda Min helg-reportagen. För var lär man sig om vad folk vill skylta med och vad som är status just nu om inte i sådana reportage?

Till det kommer lyssnande. Jag älskar Stil i P1 och blir starstruck när jag ser programledaren Susanne Ljung på stan. Stil i P1 är min källa till allt. Avsnitt som djupdyker i kultfilmen Thelma & Louise, stilguider, Winona Ryders comeback, fenomen som "Spornomannen" och nu senast skilsmässor som trendar i populärkulturen (bl a serien Divorce) - jag älskar det! 

Och så går jag enstaka gånger på teater, föredrag och utställningar. Rekommenderar varmt Liv Strömquist Tänker på dig som fortfarande ges på Dramaten!

 

Hann se  konstnären Alexander Talléns  fina utställning på Stene Projects i helgen. Suverän kulturkonsumtion!

Hann se konstnären Alexander Talléns fina utställning på Stene Projects i helgen. Suverän kulturkonsumtion!

Konsten att vara rik

En omtumlande första vecka i Sunne är över. 16 studenter möttes. Några i startgroparna för ett konstnärsliv som regissörer och manusförfattare, andra med decennier av erfarenhet. Och så jag. Under många år vände jag ryggen till allt skrivande som inte hade med copywriting att göra. Det var dumt och jag tänker aldrig göra om det! Jag har älskat mitt jobb sönder och samman, men livet skulle vara tomt utan det andra skrivandet. Nu när jag öppnat dörren igen går den inte att stänga. Och det är okej. Det är till och med helt underbart!

Entrén till Alma Löv Museum. Ett slags rites de passage när vi i manusklassen klev in för första gången.

Entrén till Alma Löv Museum. Ett slags rites de passage när vi i manusklassen klev in för första gången.

Det var vackert att få börja utbildningen på Alma Löv Museum. Vi fick träffa hela konstnärsfamiljen Broos, som berättade om hur de skapat sina liv genom att själva vara mittpunkten i det. Låter kanske självklart, men hur många är det inte som brottas med rädslan att vara fel på fel plats, vid fel tidpunkt, på fel jobb och med fel människor? Att allting vore mycket bättre om man bodde i... New York, L.A eller annan av Stockholmare vald favoritstad. Familjen Broos har inte låtit landsbygden hindra dem, snarare verkar den ha givit dem möjligheter att leva som de önskat. De följde gröna vågen ut på landet under 70-talet, en livsstil som verkar tilltala allt fler unga idag i bostadsbristens och arbetslöshetens spår. Och som en ny revolt mot konsumismen. Alma Löv Museum är en skranglig lada på vischan som har förvandlats till ett palats för modern konst. Om man kan skapa en sådan magisk plats utan massor av pengar är man oändligt rik, tycker jag. 

Hemma hos Karin och Marc Broos i Östra Ämtervik.

Hemma hos Karin och Marc Broos i Östra Ämtervik.