Praktik

Sliding Doors

”Men vad händer om det är tvärtom?” En enkel fråga blev en aha-upplevelse härom veckan under praktiken. En scen i ett manus blev plötsligt mycket intressantare när frågan ställdes och en bikaraktär agerade tvärtom mot en tidigare version.

Jag tar med mig det skrivknepet. Ibland känner vi inte våra karaktärer fullt ut och de kanske inte alls agerar som vi trott från början. Att testa en tvärtomväg kan ge en rejäl Sliding Doors-effekt! Precis som i verkliga livet.

Tänker ibland på vad som hade hänt om jag tackat ja till ett jobb i New York för några år sen. Hur hade det påverkat mig och min familj? Vad hade jag gjort idag? Och så är historieskrivandet igång i huvudet…

När jag var 20 sa jag kaxigt i en tidningsintervju att jag skulle skriva en roman och söka till DI. Men jag gjorde tvärtom. Jag slutade skriva mitt i romanen och sökte aldrig utbildningen. Tills nu!

I januari börjar jag en kurs i att skriva TV-serier på StDH (tidigare DI). Så hej du 20-plussiga jag. Nu tar vi och testar den andra dörren!

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!


Bilden i toppen. Jag är 20 år och fotograferas på en vintersolig gata i stadsdelen Haga för Veckorevyn.

Det jag saknat allra mest

Livet som manusförfattarstudent har varit omväxlande. De veckor vi träffats i Sunne, Stockholm, Göteborg och Berlin har varit oerhört intensiva. Så många människor, möten och händelser att jag efteråt exploderat av intryck och behövt dra mig undan.

Men sista terminen vid Alma manusförfattarutbildning har mestadels bestått av eget arbete på kammaren. I mitt fall koncentrerat skrivande vid köksbordet. Långfilmsmanus och ljudbokserie. Efter fyra månader solo saknar jag människor. Alltså, verkligen!

Därför är jag väldigt glad att jag har fått praktik som startar idag, på ett kontor fullt med kreatörer. Inte nog med det. Det verkar finnas en annan kontorsplats för mig att låna i januari när utbildningen är slut. Med kaffe, människor och allt. Världens bästa och mest oväntade present!

Följ mig på Facebook och få nästa inlägg i din feed!

Bilden på mig ovan i ett ensligt konferensrum är skapad av konstnären Anna Kleberg. 

Tiden är rund. Och knapp!

Tiden är knapp. Förskolan har stängt i flera dagar och det passar riktigt dåligt just nu. Skrivandet är all over the place! Förutom att skriva och intervjua manusförfattare inför ett skolprojekt, gör jag research. Jag gör djupintervjuer med journaliststudenter vid JMK i Stockholm. De är alla runt 20 och har just varit på praktik eller ska ut på långpraktik. Jag antecknar så att fingrarna kroknar och de delar generöst med sig. Om drömmar, plugg och praktikerfarenheter. Jag påminns om hur det var när jag själv var ung. Eller som en säger idag: jag relaterar.

Efter studenten 1993 började jag praktisera på Teater Trixter i Göteborg där Petra Revenue var (och fortfarande är) dramatiker och regissör. Jag kände till henne sedan tidigare då hon skrivit och satt upp pjäsen ”Saligo äro". En föreställning om en senil dam och hennes stora kärlek. Jag har fortfarande kvar en handskriven monolog ur Saliga Äro, eftersom jag tyckte att den var så vansinnigt bra. 

24 år senare är Petra Revenue min handledare under skrivandet av långfilmsmanus vid Alma Manusutbildning. Jag känner mig en smula religiös över att våra vägar har korsats igen. Tiden är rund. Petra Revenue är klok som en bok och en stjärna på att läsa sina elevers stolpiga synopsis och manus och hitta kärnan i dem. En lärare som har förmåga att peppa att skriva om och skriva bättre. Tiden är rund och jag är sjukt glad att jag får vara med om detta. Men knatter, knatter, knapp. Nu kroknar fingrarna visst helt.   

Antecknar som en gam. Har fått "skrivfinger." Foto: Henrik Berglund. 

Antecknar som en gam. Har fått "skrivfinger." Foto: Henrik Berglund. 

Starstruck praktikant

Att vara 43 år och praktisera är både läskigt och spännande. Läskigt att vara nybörjare och en noob. Spännande att få kliva in i en helt ny värld och pitcha en tv-serieidé för första gången. 

Vi har sammanlagt 10 veckors praktik på Alma manusförfattarutbildning. Jag hade turen att få en plats på produktionsbolaget Filmlance under våren. Producenterna på Filmlance utvecklar tillsammans med manusförfattare och regissörer populära filmer och tv-serier som Beck och Springfloden. Senare i år har långfilmen Para Knas skriven och regisserad av Nikesiha Andersson premiär. Den är jag mycket nyfiken på! 

Under vårens praktik har jag fått läsa både böcker och manus i utveckling, pitcha en tv-serie och diskutera manus med producenter och manusförfattare. Till exempel har jag fått träffa manusförfattaren och dramaturgen Camilla Ahlgren. Hon ligger bakom tv-serier som Bron, Gåsmamman och Morden i Sandhamn och sitter i Dramatikerförbundets styrelse.

Jag blev starstruck och glad av att få träffa Camilla Ahlgren. (Tänk hon skrev Rederiet i början av 90-talet!) För hon verkar älska sitt jobb efter tjugofem år i en rätt så tuff bransch. Hon berättade om manusförfattarens villkor och menade att en dramaturg alltid ska se det bra i en berättelse först. Dramaturgen måste börja i det positiva när hen ger feedback, annars blir ingen sugen på att skriva om och utveckla. Camilla Ahlgren tipsade om att skriva serier även för radio. Det tar jag verkligen med mig, att det inte bara är tv som behöver berättelser i serieformat. 

Erfarenheterna från praktiken tar jag också med mig in i mitt skrivande, inte minst nu när jag skrivit synopsis till ljudbokserien Kämpa tjejer! Huvudkaraktären Jossan är praktikant på ett fitnessmagasin och kämpar för att få erfarenhet som ska leda till ett riktigt jobb.

Alltså inte helt olikt där jag är nu...

Efter 20 år i reklambranschen är jag prakto i filmbranschen. I like it! 

Efter 20 år i reklambranschen är jag prakto i filmbranschen. I like it! 

Och så copy på det

"Vad vill du bli sen?"

"Vad har du för tankar när utbildningen är slut?"

De senaste veckorna har jag fått frågan från flera håll. Vad vill jag egentligen? Bli författare säger jag. Och skriva copy.

För jag har märkt att det inte är dumt alls att varva författande med copywriting. Att vila i ett yrke som jag faktiskt kan och är proffs på är en skön känsla när jag kämpar som nybörjare i det andra skrivandet. De senaste veckorna har jag förutom manusförfattarplugg och praktik på Filmlance skrivit ett pilotavsnitt á 60 minuter ljud för Storytel och gjort ett copyjobb för en ny rolig kund.

Som ung på reklambyrå fick jag rådet att välja mellan att bli författare och copywriter. Men måste jag det? Har sett i alla fall ett par stycken kombinera sitt författarskap med copyjobb. Bland andra författaren och copywritern Sara Paborn som hade ett bra sommarprat för några år sen. Lyssna på det här

Nu är alltså min pilot för Storytel Original klar, det första avsnittet i en tänkt serie om 10 avsnitt. Piloten är avgörande om det ska bli en fortsättning. Redaktionen ska provlyssna, tycka och ge feedback. Håll tummarna för att "Kämpa tjejer!" duger till att bli en hel ljudbokserie! Eller jinxar jag det nu när jag skriver om det? Gulp.

PS. Missa inte sista säsongen av SKAM som börjar på påskafton. Glad påsk! 

Jag fick ett  guldägg  på Filmlance där jag praktiserar, så rart. Kan det vara synkronicitet som den legendariske copywritern  Jan Cederquist  skrev om i sin bok  Slumpen är ingen tillfällighet ?

Jag fick ett guldägg på Filmlance där jag praktiserar, så rart. Kan det vara synkronicitet som den legendariske copywritern Jan Cederquist skrev om i sin bok Slumpen är ingen tillfällighet?

Berlin, nästa!

Tiden rusar iväg. Jag har tjuvstartat praktiken på Filmlance och har fått börja med att läsa manus och böcker som ska bli manus. I veckan läser jag även mina klasskamraters synopsis och manus till de tv-serier som vi utvecklar under utbildningen. Det slår mig att alla i min grupp verkar skriva berättelser som handlar om identitet och självförverkligande, även jag. Vilket leder mig till nästa veckas studier i Berlin då vi ska träffa en av mig önskad gästföreläsare: Ronnie Sandahl. Ska bli spännande att höra om hans process och arbete med filmerna Svenskjävel och Borg.

Svenskjävel är en av mina favoritfilmer på senare år, vilken långfilmsdebut! Den tar upp identitet, kön, makt och klass ur ett gästarbetarperspektiv. Det tycker jag är intressant. Vem blir vi på grund av vad vi jobbar med? Och hur fungerar hierarkin på en arbetsplats? En gång har jag varit näst lägst ner på rangordningen i en mycket tydlig jobbhierarki. Jag var 16 år och assistent till städerskorna på ett lyxhotell i södra England. Det fanns en person under mig, det var han som gick ut med soporna. Hur som helst, det ska bli riktigt kul att resa till Berlin. Auf Wiedersehn!

Om du vill ha nästa inlägg i din feed, följ min firmasida på Facebook.

Bianca Kronlöf som Dino i Svenskjävel. Några av de finaste scenerna i filmen tycker jag just är trängseln i kollektivet där Dino bor. Pressbild: Ita Zboniec-Zajt.

Bianca Kronlöf som Dino i Svenskjävel. Några av de finaste scenerna i filmen tycker jag just är trängseln i kollektivet där Dino bor. Pressbild: Ita Zboniec-Zajt.