Tips

Råd till blivande manusförfattare

Vad behöver en aspirerande manusförfattare veta? Hur kommer en nybörjare in i branschen? Jag har som student intervjuat flera mycket erfarna manusförfattare och här delar jag några av deras tips:

Våga lita på din historia: Det går inte att tillfredsställa alla som kommer att tycka och komma med insiktsfulla kommentarer. Då blir det till slut inget kvar av den historia du vill berätta.

Var uthållig: Det är så mycket väntan, så många omskrivningar och nålsögon som ska passeras för att få något i produktion. Du måste orka med tusen nederlag.

Skriv ett avsnitt: Pitcha dig själv genom att skriva ett avsnitt till en aktuell serie. Provskriv på spek helt enkelt.

Skriv ihop med någon: Det är en tuff bransch, men lättare att vara två. Bra strategi att teama ihop med någon. Författare och/eller regissör!

Ha en stark grundidé: Skriver du en originalhistoria ska du kunna berätta den på två rader. Då kan fler köpa den!

Håll koll på dina rättigheter: Så att du får credit för det du skriver.

Använd dina kontakter: Ingen tycker det är konstigt. En dag behöver de någon och det kan vara du! Skicka med något som du har skrivit. Ett eget avsnitt. Visa att du verkligen vill!

Lär dig hantverket: Bli så bra som möjligt på hantverket. Kan du tekniken kan du senare fylla i din egen touch. Skriv om. En av de viktigaste egenskaperna.

Utveckla ditt skrivande: Se till att få feedback så att du utvecklas. Ta hjälp av vänner och andra som kan läsa ditt manus.

Lägg inte alla ägg i en korg: Skriv olika saker som suger kraft på olika sätt. Blanda engagemang och svårighetsgrad. Skriv för olika genrer och sprid ut din skrivande. På så vis tjänar du pengar lite här och där.

Utveckla ditt skrivande 2: Automatisera inte din stil. Utmana dig själv!

Ge inte upp: Du är den du är. Och det duger. Du kommer att ge upp tre miljoner gånger. På det igen!

Tack alla fantastiska manusförfattare som jag fått intervjua! Och så vill jag tipsa om novellfilmen Nattbarn av Sanna Lenken som ligger på SVT Play just nu.

Följ mig på Facebook för at få nästa inlägg i din feed!

Hej från en aspirerande manusförfattare. Foto: Henrik Berglund

Hej från en aspirerande manusförfattare. Foto: Henrik Berglund

Konst om konstvärlden

Som student vid en konstnärlig utbildning har jag haft huvudet fullt av konst under det senaste året. Det började med en djupdykning under första studieveckan, en slags omtumlande rites de passage, på Alma Löv Museum i Östra Ämtervik. På bilden ovan står jag på detta konstmuseum och presenterar mig själv och mina konstnärsdrömmar. Svettigt!

Vi pluggade mitt bland Lars Brunströms kopulerande kaniner, en dansande figur bland dockskåpsmöbler i en magisk installation av Sonja Nilsson och Max Streichers sovande jättar. Och backstage hemma hos familjen Broos där avgjutningar av konstnären Lars Lerins huvud vistades inför ett vernissage.

Jag ser fram emot en sista termin vid Alma manusutbildning i höst. Och så ser jag fram emot veckans släpp av konst om konstvärlden:

Långfilm! Svensk biopremiär av Ruben Östlunds omtalade The Square som utspelas i Stockholm. En satir om konstvärlden som har tilldelats Guldpalmen i Cannes, filmvärldens finaste pris. Delar av den svenska konstnärseliten är statister och några har roller. Galleristen Marina Schiptjenko spelar museichef och även konstkritikern Clemens Poellinger har en roll. Han skriver i SvD hur Ruben Östlund arbetat med konsteliten eftersom de, på kortare tid än vad en skådespelare kan repetera in, kan gestalta sig själva. Åratal av bekräftelse i konstvärlden skapar en typ av människa. Ruben Östlund har även castat en reklambyrå-AD för att gestalta en cynisk pr-strateg. I egenskap av copywriter på byrå har jag gjort en kortfilm tillsammans med Ruben Östlund. Jag hoppas att även reklambranschen (som alltid lånar av konsten) blir rejält häcklad.

Roman! Jag vill också läsa skådespelaren Evin Ahmads debutroman En dag ska jag bygga ett slott av pengar. Den handlar om att komma från förorten till Stockholms dramatiska högskola på Vallhallavägen. Om att bli konstnär i privilegierade rum där sociala koder och klass har betydelse. Om jag hade haft möjlighet hade jag gärna köpt biljett till någon av Evin Ahmads fyra fester med film, boksläpp och gäster på Folkteatern i Göteborg. Som blivande debutant är jag djupt impad av arrangemanget. Hallå, vilken releasefest!

Tv-serie! Och så vill jag inte missa veckans avsnitt av tv-serien Younger. En komedi skapad av Darren Star och som utspelas på ett bokförlag i New York. Serien handlar om den fyrtioåriga ensamstående mamman Liza Miller som inte får något jobb förrän hon ljuger och säger att hon är tjugosex. Flera av birollerna är fantastiska. Till exempel Liza Millers vän och hyresvärd Maggie Amato, en konstnär som verkar ha haft sin storhetstid. I femte avsnittet i säsong 4 åker Maggie på en riktig blåsning av en yngre up and coming konstnär med ett enormt kapital. Både kulturellt och ekonomiskt. Maggies hämnd är suverän och hamnar förstås i tidningen. Heja Maggie!

Följ mig på Facebook om du vill ha nästa inlägg i din feed!

Spaning: spiritualitet

Den moderna människan verkar ha tröttnat på andefattig konsumtion och självcentrerad framgångsindividualism. Nu gäller att söka sitt inre och leva i andlig gemenskap. Tre tecken på att spiritualitet är inne:

Uppmärksammade anderesor: Det gick inte att undgå skorna av kristall som avslutar den retrospektiva utställningen The Cleaner med konstnären Marina Abromovic som jag såg på Louisiana i Danmark. Till skorna ingick en uppmaning om att blunda, stå stilla och ”depart”. Det var skönt att stoppa ner fötterna i Abromovics kristallskor och följa instruktionerna. Skor specialgjorda för inre resor! Konstnären är känd för sin spiritualitet och sitt sökande. Det uppmärksammas inte minst i dokumentären Marina Abramović in Brazil – The Space in Between av Marco Del Fiol 2016.

Kärlek och yoga: Lisa Ekdahl som slog igenom med dunder och brak 1994. När sångerskan sommarpratar 2017 säger hon att hon äntligen är inne. Att det inte finns en bättre tid än nu. För nu är hennes yoga, vegetariska kost och kärleksfulla attityd till sina medmänniskor hetaste mode. Lisa Ekdahl säger i sitt program att hon älskar oss. Jag får direkt spirrvibb. Det hon säger är ju sant. Nu är vi något på spåren.

Shoppingstopp och gemenskap: När journalisten Susanne Ljung möter trendoraklet Li Edelkoort i Stil i P1 pratar de om spiritualitet - något som intresserar allt fler. Jag är ett stort fan av Li Edelkoort och har sett henne live flera gånger. Med årens lopp har jag sett ett antal av hennes intuitiva framtidstankar bli verklighet. Detta befäster spaningen. Vi varken vill eller orkar köpa en till tröja. För den älskar inte oss. Den har ingenting med vårt inre och vår längtan att tillhöra något större att göra.

 

5 tecken på att DU är trendigt spirituell:

1. Du går på yin-yoga

2. Du har tröttnat på att shoppa

3. Du vandrar gärna i skogen och kramar träd

4. Du äter mat av råvaror producerade med omtanke om moder jord 

5. Du är nyfiken eller håller på med tantrasex eller andra andliga resor

Vill du få nästa inlägg i din feed? Följ mig på Facebook!

Skor för anderesor.  Från utställningen The Cleaner på Louisiana.

Skor för anderesor. Från utställningen The Cleaner på Louisiana.

3 roliga instakonton

Instagram blir bara bättre och bättre. Plötsligt finns det humor i feeden. Här är 3 favoriter just nu:

Fylleanteckningar

Ett par anonyma stjärnor skriver sina kommande romaner i telefonens "Anteckningar". Och delar med sig av sina roligaste och mest plågsamma "note to self" gjorda på fyllan. Relatera, följ! Det här är inte nån jäkla haiku utan ren och skär poesi. 

Singelpodden

Du behöver inte lyssna på podden för att följa det här roliga kontot, det står för sig själv så som ett bra konto ska göra. Singelpodden mixar roliga 9GAGs med retweets och citat. Alla är, har varit eller kommer bli singlar. Så deppar du det minsta - in och följ! Du kommer inte att ångra dig.  

Dyngbaggegalan

Jag fattar inte hur Dyngbaggegalan hittat den här skatten av filmklipp, men jag är #tacksam att den finns och delas på Instagram. Historiska filmklipp du inte visste fanns, glömt eller bara förträngt. Tänk om en ändå fick en dyngbagge! Kvalar Den tunna bruna linjen in?  

Bonustips: du har väl inte missat de här konstnärerna på Insta? Följ t ex Alexander Tallén, Per B Sundberg och Jesper Waldersten. Och en till rolig: Ester Eriksson!

Vad är väl en vernissage på slottet?

Jag hade lyckan att bli bjuden till Skokloster slott och vernissage för sommarens utställning Jane Austens värld, som pågår till och med 1 oktober 2017. Det bjöds på afternoon tea och invigning av brittiske ambassadören Mr David Cairns och Birgitta Berglund, lektor i engelsk litteraturvetenskap vid Lunds universitet. Mina förväntningar var skyhöga. 

Att titta på filmkostymer kan vara nog så spännande, men jag vill allra helst åt kontexten. Den bjöds först av Annika Williams, producent för utställningen. Hon berättade att rummen i slottets privata gästrumsvåning, som annars är stängd för besökare, förvandlats till de olika privata rum som en kvinna i Jane Austens värld levde i. En kvinna på 1700-talet fick inte ta plats i de offentliga rummen, vilket även gör utställningen spännande ur ett feministiskt perspektiv, utan fick nöja sig med sällskapsliv i form av visiter och baler. Vi får följa livet från visit till bal och bröllop. För så slutar Jane Austens romaner, med bröllop. Och där ligger också konflikterna. Hur skulle en kvinna utan egna pengar kunna gifta sig av kärlek?

Lektor Birgitta Berglund berättade om Jane Austen som författare. Hur romanen för 200 år sedan var illa sedd och hur kvinnor fick skriva anonymt "By a lady" för att undvika skandal. Birgitta Berglund pratade om unga tonårstjejers låga status, då som idag. Hur Jane Austen ansågs av många skriva för vardagligt och utan händelser. Men i hennes storhet ligger konflikterna i det sociala spelet och förmågan att läsa av det. Att Jane Austen bara var 17 år när hon började skriva var nytt för mig. Och jag tänker på Julie Andem som skrivit Skam just för 17-åriga tjejer och säsong 2 som har referenser till Stolthet och fördom.  

Min favoritmanusförfattare och regissör är Whit Stillman och hans stora förebild är just Jane Austen. Hans filmer Last Days of Disco (1998) och den Oscarsnominerade debuten Metropolitan (1990) handlar om sociala spel i slutna salonger. Om discoelitens klubbar och överklassens debutantsäsong på Manhattan. Förra året kom så Love & Friendship (2016) med Kate Beckinsale och Chloë Sevigny (stjärnorna som även spelade i Last Days of Disco) baserad på kortromanen Lady Susan av Jane Austen.

Kate Beckinsale har också spelat i tv-filmatiseringen av Emma (1996) vars kostym nu finns att se i utställningen på Skokloster slott. Även Hugh Grants välbekanta kostym från Förnuft och känsla (1995), Colin Firths berömda kläder som Mr Darcy (hej Bridget Jones!) i tv-serien (1995) och Kiera Knightlys kostym från filmen Stolthet och fördom (2005). Bland andra! Sist men inte minst finns ett rum för lajv i utställningen. Här kan vuxna prova kläder och ta porträtt för att fylla Instagram med något kul. 

Så. Vad är väl en vernissage på slottet? Den kan vara trist och tråkig och... och... alldeles, alldeles underbar!

Bonustips för barnfamiljer: Slottet har ett fint lekrum med ett fantastiskt dockskåp, slottskök, utklädningskläder, bibliotek och pyssel.

Bildspelet: 1. Edward Ferrars gröna yllerock (Hugh Grant). 2. Emmas mörkröda sammetsjacka (Kate Beckinsale). 3. Nattdräkter i regencystil. 4. Emmas persikofärgade balklänning (Romola Garai). 5. Elizabet Bennets cremefärgade brudklänning (Jennifer Ehle) och Mr Darcys mörkblå yllejackett (Colin Firth). 6. Utklädningsrummet för vuxna!

Förväntansfull Jane Austen-fan som skrev sin första novell som 17-åring.

3 lyssnartips till dig som skriver

Det bästa med att hänga tvätt, laga mat eller åka kollektivt är att lyssna! På böcker eller podd. Här kommer 3 poddtips till dig som har skrivardrömmar:

Debutera eller dö! Roligt om processen där många med skrivardrömmar befinner sig: tiden före bokkontraktet. Hur går du vidare efter att ha skrivit på en roman i flera år och sen blir refuserad? Pepp, depp och kul med Nina De Geer och Johanna Devaliant om kampen för att någon gång bli utgiven.

Framgångar och motgångar Intervjuer och karriärtips från människor i film- och tvbranschen med manusförfattaren Johanna Ginstmark. Det är hyfsat svårt att hitta intervjuer med svenska manusförfattare och producenter så den här podden är ett riktigt guldkorn!

Författarpodden Karriär- och skrivartips för alla som vill ta sig igenom nålsögat och bli utgivna. Om bokbranschen och hur den fungerar för den som har skrivardrömmar av författarna Agnes Hellström och Frida Skybäck.

Om du vill ha nästa inlägg i din feed, följ min firmasida på Facebook!

Sitta och skriva på ett kafé . Det är att leva författardrömmen! :) Foto: Henrik Berglund

Sitta och skriva på ett kafé . Det är att leva författardrömmen! :) Foto: Henrik Berglund

Dokumentärer just nu

Har kommit in i ett dokumentärrejs och kan inte sluta titta! Har fastnat för ett antal dokumentärer om utanförskap, och vill tipsa om några som ligger ute just nu:

1. Paris Is Burning

En vän till mig (som inte drar sig för att klä upp sig i strutbehå eller fjädrar) berättade om dokumentären som handlar om dragqueens i New York under 80-talet. Om att vinna och överleva. Det är en kultrulle som finns att se på Netflix just nu. Missa inte den!

2. Strike a pose: Madonnas dansare

Efter att ha sett Paris Is Burning är det lätt att fastna för filmen som handlar om Madonnas dansare. De som var med under Blond Ambition Tour 1990. En skandalomsusad turné som till och med kom till Göteborg. Vi får möta dansarna 25 år senare, bara det är kul för oss som var fans då det begav sig. Strike a pose handlar om modet att vara sig själv. Den handlar också om HIV, narkotikamissbruk och framgångens baksida. Och om vad filmen Truth or Dare, som gjordes i samband med turnén, betytt för dansarna och publiken.

3. Andra sidan Henrik Berggren

Det här kanske inte är en dokumentär, men känns definitivt som en. Reportaget handlar om artisten Henriks Berggrens liv i och utanför rampljuset under drygt tjugo år. Den handlar om ett liv som kantats av missbruk och sjukdom, både psykisk och fysisk. Från en dekadent säng i en studentlägenhet till en intervju i en sjuksäng - om än i ett hotellrum. Henrik Berggren låter vid 42 som pappa till sina fans och han varnar försiktigt för att knarka och dricka för mycket. Intervjun med Henrik Berggren känns dokumentär eftersom han är äkta och alltid vågat visa upp sig i sin eleganta trasighet. Ett av de finaste pr-utskick jag sett är brevet där han berättar om sig själv inför den nya skivan. Hyll! 

Jag kommer fortsätta mitt dokumentärrejs. Tipsa gärna om det är något jag ska se!

Bonustips!  Kan inte låta bli att tänka på reportaget om  Quentin Crisp  när jag kollat på Andra sidan Henrik Berggren. Quentin Crisp hade också stil, var sig själv och vägrade att städa.

Bonustips! Kan inte låta bli att tänka på reportaget om Quentin Crisp när jag kollat på Andra sidan Henrik Berggren. Quentin Crisp hade också stil, var sig själv och vägrade att städa.

Ich bin ein Berliner

Jag har haft en suverän vecka i Berlin, först med Alma manusutbildning som höll till i Zentropas lägenhet i Kreuzberg, och sen en helg som turist tillsammans med min man. Vi firade 10 år sen vår första resa och den gick just till Berlin. Mycket har förändrats under det senaste decenniet. Där jag då fyndade second hand ligger i dag nyrenoverade hus utan spår av graffiti. Mitte har helt klart blivit en flottare stadsdel.

Erik och jag firade med middag på Pauly Saal som fått en stjärna i Guide Michelin och badade i poolen på taket till Soho House Berlin där vi bodde. Rekommenderar varmt dessa ställen till alla som har möjlighet och något att fira! Restaurangen Pauly Saal var tidigare en judisk flickskola och hotellet ett varuhus före första världskriget. Byggnader med både grymma och vackra minnen i väggarna.

Det är fint att se hur Berlin reser sig ur askan. Kontrasten mellan det punkiga (t ex madrasser som politiska plakat på gatan) och de äldre byggnaderna tycker jag om. Nästa gång jag kommer till Berlin vill jag gärna gå en guidad arkitekturvandring och besöka Sammlung Boros, en privat konstsamling spektakulärt placerad i en bunker från andra världskriget.

Hur var då pluggveckan med Alma? Intensiv! Måste tipsa om ett par ställen i Kreuzberg där vi åt god mat: middag på Kimchi Princess nära Görlitzer U-Banhof och utomhuslunch på Bastard som ligger på Reichenberger Strasse. Vi hade även en lektion ute i solen på Edelweiss i Görlitzer Park, ett ställe med mycket avspänd atmosfär.

Under veckan fick möta flera gästföreläsare och handledare. Dramaturgen Kirsten Bonnén Rask hade en hel dags workshop om karaktärsutveckling. Manusförfattaren och regissören Maria von Heland gick igenom våra tv-serieidéer och manus.

Ronnie Sandahl kavlade upp ärmarna på skjortan och visade sina arbetsskadade skrivarmar. Han berättade hur han satsat enormt mycket tid för att bli manusförfattare och jobbat helt utan ersättning för att få till sin första långfilm Svenskjävel.

Tuva Novotny berättade hur hon skrev sitt första manus kvällstid vid sidan om småbarn, regi- och skådespelarjobb. Det kostar att satsa på sin dröm att bli författare, men dessa stjärnor har lyckats förverkliga den. Jag tar med mig mycket från Berlin. Framför allt: din röst duger.

Om du vill ha nästa inlägg i din feed, följ min firmasida på Facebook.

Föreläsning i Zentropas lägenhet i Kreuzberg. 

Föreläsning i Zentropas lägenhet i Kreuzberg. 

En bit tak i receptionen på Soho House Berlin.

En bit tak i receptionen på Soho House Berlin.

5 trappor upp till föreläsningen varje dag! Pust och stånk.

5 trappor upp till föreläsningen varje dag! Pust och stånk.

Tuva Novotny var en av våra gästföreläsare under veckan i Berlin.

Tuva Novotny var en av våra gästföreläsare under veckan i Berlin.

Och så en "på väg hem genom Berlin i natten"-selfie på den här blivande författaren.

Och så en "på väg hem genom Berlin i natten"-selfie på den här blivande författaren.

En svensk Downton Abbey

När jag växte upp på 70-talet var jag oerhört intresserad av dockskåp. Jag hade ett Lundbydockskåp i flera våningar, men var mest fascinerad av äldre dockhus och ”förr i världen”. Drömmen var att få åka till Leksaksmuseet i Stockholm och se Peter Pluntkys samling (vilket jag senare fick göra tillsammans med besök i dockskåpsbutiken no 9 i Gamla stan och Hallwylska palatset). Jag tyckte att det var spännande med temat upstairs och downstairs. En docka fick bli hembiträde och inneboende i Lundbyhusets absolut minsta rum. Det blev grogrunden för konflikter som jag sedan spelade upp.

Det kanske inte är så konstigt att Downton Abbey är en av mina favoritserier? En värld som befolkas med herrskap och tjänstefolk är tacksam för konflikter. Att sätta händelserna i ett historiskt perspektiv gör det ännu mer spännande att titta på. För att inte tala om de vackra kläderna! Downton Abbeys scenkostymer har till exempel ställts ut på Hallwylska palatset. Mode som speglar omvälvande utveckling i historien, som kvinnlig frigörelse, är häftigt. Det är något jag gärna nördar ner mig i.

Just nu spelas en svensk Downton Abbey in. Vår tid är nu är en originalidé av Johan Rosenlind och handlar om en krögarfamilj och deras restaurang i Stockholm. Vi kommer att få följa utvecklingen under tre decennier. Ulf Kvensler (Solsidan, Molanders) är huvudmanusförfattare och Malin Nevander är medförfattare. Någon gång i höst har den premiär på SVT och det har redan utlovats två säsonger. En svensk jättesatsning med andra ord. Jag kommer att titta!

Ps. En film med herrskap och tjänstefolk-tema att se om: Festen av Thomas Vinterberg. 

Om du vill få nästa inlägg i din feed följ min firmasida på facebook

Vår tid är nu kommer i höst!  Bild lånad från  SVT .

Vår tid är nu kommer i höst!  Bild lånad från SVT.

Äta eller ätas i Göteborg

Förra veckan var det både filmfestival och manusutbildning i Göteborg. Missade den omskrivna kannibalfilmen Raw, men såg isländska Heartstone, en Brokeback Mountain för unga vuxna. Men mest av allt såg jag Göteborg. Och åt. Dock inte människokött.

Jag som är uppvuxen i staden såg hur gamla paradgator gått i graven och nya uppstått. Tredje Långgatan har blivit med flera trevliga restauranger, kaféer och ett kulturcentrum där festivalen bjöd på öppna seminarier.  Vi i klassen minglade med FilmCloudKafé Magasinet första kvällen och där passade jag även på att äta mysig frukost med en kompis. En annan kväll åt vi middag på Made In China på samma gata, en restaurang mörk som en Rembrandt-tavla.

På Rosenlundsgatan hängde vi i Kultur i Västs lokaler och hade föreläsningar med manusförfattarna Malin Nevander och Åsa Lantz. Den forna horgatan har rustats upp och partybåten i kanalen verkar ha sjunkit för gott. Även här har trevliga restauranger flyttat in jämte Feskekörka. Jag testade bland annat Barabicu. Och ett stenkast därifrån, på Pustervik, föreläste manusförfattaren och dramaturgen Soni Jörgensen om karaktärers vilja och behov.  

En dag tog vi båten till Hisingen och hälsade på hos SVT Drama och Gothenburg Studios. Vi fick bland andra träffa manusförfattaren och tidigare Alma-studenten Jessika Janckert, som skrivit ungdomsserien #hashtag, inspirerad av Instagramupploppen i Göteborg 2012. Hon berättade om arbetet med serien och om att orka hålla kvar i ett projekt i uppåt fem år. Att skriva manus innebär ofta långa processer och projekt som aldrig blir av. Alltså, ett riktigt hårt arbete.

Kannibalskräckfilmen Raw, skriven och regisserad av Julia Ducournau, fick tydligen publiken både att svimma och kräkas i biosalongen i Göteborg. Att äta eller ätas, det är frågan? 

Den här modellen hos  Emma & Malena  på Vallgatan heter förstås Håkan.

Den här modellen hos Emma & Malena på Vallgatan heter förstås Håkan.